Jag vet inte vad jag ska göra längre (kvinna).
Från det att jag växte upp så var kärlek alltid något som var villkorligt. Presterade man inte tillräckligt bra så var man inte värd något.
Jag har så länge letat efter en partner som skulle älska mig för den jag var. När jag trodde att jag hade hittat dit så visade det sig vara en psykopat som spenderade 4 år med främst psykisk och fysisk misshandel. Jag förlorade kontakten med alla mina vänner och tog mig runt skapligt med nya kontakter. Jag kämpade i 7 år utan lycka och träffade därefter “the one”. Han var mån om mig på ett sätt som ingen annan, vi lagade mat tillsammans, han lyssnade på mig och jag mådde så bra! Äntligen hade jag hittat den enda som älskade mig för den trasiga själ jag var.
Men han kände inte samma. Han hade tveksamma känslor om att bygga ett stabilt ekonomiskt liv men hade inga känslor för mig.
Jag är “utbildad”, har ett bra jobb är ekonomiskt stabil. Det finns absolut ingenting som jag kan täkna mig att leva för längre. Jag har aldrig blivit älskad för mig, eventuellt bara för vad jag presterat eller om jag blivit misshandlad. Mina föräldrars kärlek har också alltid kommit med villkor och jag tror jag hört mamma säga att hon älskar mig vid ett tillfälle.
Jag kommer inte längre in kontakt med någon som faktiskt ser mig för mig och mitt hjärta krossat sedan minst ett år. Vad finns det för alternativ kvar? Inga föräldrar och inga barn. Sparsamt med vänner kvar…
