Orkar inte

Mår så dåligt, har ingen att prata med. Försöker skriva men orkar liksom inte. Det finns ingen ork. Känns inte som att det är någon ide att ringa nånstans heller, bara en massa människor som inte har tillräcklig medkänsla överallt. Det känns hemskt men jag kanske vänjer mig vid att känna så här….

Tror jag förstår din sinnesstämning..Jag brukar försöka att gå och lägga mig och sova när allt känns hopplöst. Många gånger så känns tillvaron lite annorlunda efter en paus. Finner även mycket tröst i Carl Jung. Interna och externa bataljer är tydligen en del av livet.

Mitt önskan är att våga glänta på dörren till hopplösheten. Den vill säga någonting till mig, någonting är inte som det ska.

Anonym skrev:

Tror jag förstår din sinnesstämning..Jag brukar försöka att gå och lägga mig och sova när allt känns hopplöst. Många gånger så känns tillvaron lite annorlunda efter en paus. Finner även mycket tröst i Carl Jung. Interna och externa bataljer är tydligen en del av livet. Mitt önskan är att våga glänta på dörren till hopplösheten. Den vill säga någonting till mig, någonting är inte som det ska.

Ja tack, ja man kanske skulle lägga sig och sova..den här meningslösheten och ensamheten samt vetskapen om en sjukdom som inte går att bota är för smärtsamt för att vara vaken i.