Min mamma och jag har tre katter ihop, jag tog dom när jag flyttade för att hon inte skulle ha råd. En av dessa har Ep anfall villket stressar mig så mycket i vardagen, för man vet aldrig när det händer och man blir rädd för att hon kanske behöver avlivas. (är såklart villig och göra detta om katten lider men hon är normal mellan anfallen villket gör det hela svårare). Idag har bara känt bajs för mig, fick samtal av vetrinären som medelar att inget lugnande är bra att ta för Kiwi, max dos är så lite som en tablett lugnande för åksjuka katter villket inte kommer funka. Varje gång vi ska till vetrinär stressar hon och så fort vi kommer utanför dörren så får hon EP, det är idopatisk EP vilket betyder att det inte har någon speciell förklaring till varför.
Så nu i år ska vi kolla tänderna på dom sammanlagt blir det 5000kr per katt, villket med min och min mammas ekenomi blir tuft. Jag får 14,500 kr i månaden, som ska räcka till hyra ,mat,hygien,räkningar bla Elräkningen som blivit svindyr. Mamma lever inte heller på så mycket pengar, och är ofta en som köper innan hon tänker. Sedan ringde jag min försäkringsbolag för katterna, och frågade om hur mycket det skulle kosta att höja och hur troligt är det att jag får hjälp utan att höja. Dom försökte pracka på mig massa skit, villket var svintuft idag villket gjorde dagen sämre än innan. Resten av dagen kändes bara bajs rent ut sagt, så bestämmer jag mig för att ringa mamma nu på kvällen.
Samtalet börjar lugnt o samsat, men slutar i bråk åter igen. Jag vill ha henne som stöd, i någon form men blir sällan så. För så fort jag tar upp stressen jag känner, så flikar hon in “Ja jag känner mig också stressad och mår dåligt över detta”. Det är väl inte kul det, men för en gång skull vill jag höra att allt blir bra, eller det löser sig inte att hon är mer orolig än mig. Konversationen fortsätter och jag säger att det är lite skillnad då jag lever i detta och hon inte gör det, då jag faktiskt bor med katterna och hon gör inte det. “Ja men du ville ju ha katterna” , tar hon till det som gör det hela ännu värre. Sedan frågar jag om typ vi ska handla ihop, ne men bättre att sluta leva helt o spara alla pengar till katterna för det måste vi. Jag förstår men jag tänker inte sluta vecko handla för att vi måste spara, spara kommer vi kunna endå. Vi skulle ha mys till helgen tänkte vi goa ostar osv, helt plötsligt blev det min grej att handla. “Nää men då skiter vi i det”, ja men tack du.
