Hej,
Åh, känner igen jättemycket i det som du skriver!
I mina öron låter det som att du beskriver en väldigt klassisk situation av social ångest. Att det snarare väcker obehag än nyfikenhet att vara runt främmande/bekanta personer?
Du har svårt att vara dig själv i den kontexten men absolut inte med exempelvis folk du känner väl som pojkvännen och ursprungsfamiljen?
Tänker att just detta är orsaken till att andra blir avvaktande i sin kontakt. Detta är det sk. felet.
Med det sagt förstår jag att det blir som en negativ spiral där du ständigt får bekräftat det du är mest rädd ska inträffa. Att man nu har samlat mycket i bagaget av situationer med människor som inte varit så bra. Det handlar absolut inte om dig som person tänker jag utan snarare känner de andra förmodligen av din osäkerhet och blir därför osäkra själva hur de ska närma sig dig så det blir avslappnat. Du kommer inte till din rätt alls låter det som.
Jag har tidigare gått runt och trott att jag behövt skaffa mig en helt ny personlighet och inre värld, men har mer börjat landa i att det verkar snarare handla om social fobi. Rädsla för människor som jag inte känner. En liten lättnad faktiskt. Bra mycket lättare att åtgärda också. Arbeta med att skapa trygghet och knappast att det handlar om att behöva bli någon annan person.
Låter som att det kan vara något liknande för dig? <3
