Hur är ni ensamma?

[Blue Sycita]

Jag är ensam.. Precis som många andra, har alltid vart en person folk “tolererar” men inte vill ha med. Vad jag menar med det är att folk är trevliga mot mig men bjuder inte med mig på saker. Är inte någon som vill tränga mig på, så det här med att bjuda in sig själv är inget jag kan göra, mest för att jag vet att de inte vill ha mig där ändå.

Så att vara ensam är min vardag. Och jag har försökt ändra på det, men sedan något år tillbaka (är 24) har jag liksom givit upp.

Men de gör att jag har handlat i en sits där jag inte riktigt vet vad jag ska göra med det. Vet hur man är ensam, alltid vart de egentligen, men vad gör man med det?

Bor i en liten etta, 38kvm, inga intressen riktigt längre, och vet liksom inte vad jag ska göra med tiden. Serier och film går bara så länge.
Har funderat på mtb men har inte råd med en sån eller förvarningsmöjligheter. Har funderat på att starta eget med, men igen inga pengar eller exakt intresse. Är pälsdjursallergiker så kan inte ha husdjur.

Så jag bara sitter i min ensamhet.. fortfarande allmänt ledsen men så länge jag inte går in på fb eller instagram är det lugnt.

Men hur gör ni? Vet om att de är flera som säkert känner likadant.

 

[Red Menive]

Hur kan du veta att de inte vill ha dig? Jag tycker att du ska försöka ta kontakt med folk i alla fall. Se det som en utmaning. Jag tror att det är det enda man kan göra.

Jag själv måste alltid fråga andra, det är sällan någon bjuder in mig. Och då tänker jag på alla de olika sammanhang jag varit i där man kan träffa nya bekantskaper. Där det i stort sett alltid är jag som är drivande till kontakt och jag är den som alltid hör av när jag  fått någons kontaktuppgifter. I annat fall hade jag nog inte träffat en enda människa.

I Sverige är det få som bjuder in nya människor. Det är svårt att hitta likasinnade. Men ju fler man får träffa desto större måste ju chansen vara. Så jag skulle önska att det fanns fler plattformar för människor som inte känner varandra att ses. I min ålder (övre medelålder)  är det svårare än någonsin tycker jag. Jag lever inte alls samma liv som andra i min ålder. Det gör att jag och känner mig obekväm. Jag märker att folk också blir obekväma när de får reda på att jag inte jobbar t.e.x.

Har du haft något intresse  tidigare som du gillat att göra där du träffat andra?

[Green Gohyte]

Tycker Red skriver väldigt klokt. Man kan inte vänta på att känna sig inbjuden utan måste själv söka sig ut. Det är normalt att många inte är så intresserade av nya vänner, tyvärr, men det är alltså inte för att det är något “fel” med dig.  Jag har sökt mig till föreningar och också fått några vänner genom arbetsplatser. Tycker det känns lättare att mer söka efter saker att göra som känns meningsfulla eller som jag själv lär mig något av och då träffa nya människor på köpet. Sen får man vara beredd på att allt man provar inte känns rätt, att alla inte gillar en osv, men det är  normalt och det är bara att gå vidare. Om du inte har råd med en mtb just nu, kan du börja med något annat, springa till exempel?

 

<3 Jag har laddat ner appen “go friendly” där man kan anmäla sig till aktiviteter tillsammans med andra som också vill få nya kompisar. Man får skriva en presentation där, lägga upp en bild på sig själv och så är det fritt fram att antingen själv skapa aktiviteter eller hänga på andra. Just nu under sommaren är det en del konsertbesök, picknick i parker, gå ut på någon bar och dricka drinkar eller hemmakvällar med film och popcorn. Kan även finnas förslag på att åka utomlands ihop med mera. Har ingen aning om hur folk har upplevt dessa träffar för har inte gått på någon men jag bara känner en lättnad att man kanske kan ge det ett försök vid något tillfälle. Det är hoppfullt att möjligheten finns att träffa nya människor på genom det stället. Så tips är att signa upp sig där alldeles gratis!

I övrigt fungerar jag ganska mycket som du att jag inte heller vill “tränga mig på” och frågar inte personer i min närhet vad de skulle göra t ex på midsommar, eller allmänt i hopp om att bli inbjuden. Utan ligger också ständigt lågt. Inväntar förslag och att någon ska höra av sig generellt. Jag har dock några kompisar men känner mig inte så trygg i det, det är för “tunt” och fyller i det sociala behovet som jag egentligen har. Kände igen mig i det du skrev om att titta mycket på filmer och serier och att sociala medier kan göra att man mår betydligt sämre i sin ensamhet. Jag lysssnar på podcast som sällskap allra oftast. Eller Svtplay. Sport. Ljudböcker.

Ända sedan jag var liten har jag varit rädd för att bjuda in mig själv men har insett att det är något man ibland måste göra. När man bara hänger på folk kan man inte välja vänner på samma sätt. Det är dock svårt när man känner att ingen man umgås med vill ha en där. Då blir det inte kul att vara med. Jag tror dock att det är en känsla som många har, speciellt om man har lägre självkänsla. Jag tror därför att det är viktigt att fortsätta ifrågasätta det påståendet att ingen vill ha en med. Man kan ofta göra antaganden själv pga osäkerhet och det är viktigt att man försöker ta reda på om de verkligen är en objektiv sanning eller inte.

Jag brukar alltid försöka utgå från mig själv. Jag frågar personer om de vill göra något för att jag vill umgås med dem. Jag har ingen aning om vad deras åsikt är egentligen, mer än om jag frågar eller observerar att de är obekväma med mig. Och om jag frågar några andra om jag kan hänga med dem så får de säga nej om de inte gillar mitt sällskap, annars är det deras problem.

När jag är ensam brukar jag öva spanska eller japanska på duolingo, läsa, se film eller serier. Går på prommenad, antecknar mina tankar och skriver dikter. Har också haft en idé om att jag ville lära mig teckna, men brukar byta ut att öva till att läsa istället eftersom jag har svårt att hitta motivation.