Hem > Forum > Ensamhet > Hopplöst

Hopplöst

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Trådstartaren

    Läget känns just nu hopplöst. Har en 19-årig son som sitter hemma och spelar dataspel. Helt fel dygnsrytm (uppe hela nätterna och sover hela dagarna) Han är totalt omotiverad och trött. Missar massor i skolan. Har själv gjort en orosanmälan och han var där på samtal. Gick inget vidare och det blev inte heller någon uppföljning. Sitter fast och kommer ingen vart.  Behöver hjälp!!

     

    Hej!

    Har varit där du är. På väg ur. Erfarenheterna från det gör att jag fått ökad insikt om hur det är att må dåligt. Barnet/ungdom och förälder. Det är svårt att få hjälp om din nu vuxne son inte Är motiverad. Det finns många vägar att pröva. Vad har du försökt med?

    Trådstartaren

    Jag har varit i kontakt med soc, skolan är inkopplad med sjuksyster, rektor, mentor. Ingenting funkar.

     

    Hej!
    visst är fet är svårt när ens barn inte mår bra. I mitt fall har jag fortfarande svårt att fatta varför vi hamnade så snett  Depression, panikångest, datorberoende sömnsvårigheter etc. En negativ spiral som blev allt värre och spm kunnat sluta i total katastrof  Det tror jag inte längre.

    Det hjälpte det att inse att jag var en del av problemet. Att jag curlat för mycket om jag får förenkla saken ganska grovt. Och att jag hade krav på mitt barn som kom från mitt behov att ha ett barn som det går bra för.

    Genom att successivt ändra min syn på saker har en förändring skett långsamt men tydligt. Mitt barn är mer ansvarstagande och vi har fått en bättre kontakt av att jag backat istället för att ligga på.

    Det måste sägas att det har varit tufft för jag blev först väldigt anklagad att inte bry mig och vara en dålig förälder men det har lönat sig öven om alla problem inte är borta

    Saker som jag tydliggjort är att:

    – gymnasium är frivilligt och alternativet inte är att sitta hemma och bli försörjd

    – jag betalar inte dator och internet till en  (visserligen ung) vuxen som är hemma vid datorn istället för att vara i skolan eller på annat sätt bidra till att lösa situationen. Tex medverka i samtal med Bup /psykolog och sånt

    – skjuter inte till extra pengar

    – krävt tillbaka pengar han stulit av mig tex genom att använda mitt kreditkort till spel och hämtmat och energidryck framför datorn

    På detta sätt har jag slutat att vara medberoende (iaf mycket mindre). Lite som att sluta ge en alkoholist sprit. Låter nog både självklart och enkelt för många men det har det inte varit.

    Jag vet förstås nästan inget om din situation Och om det kan finnas några likheter men pröva gärna tanken .

    En tråkig erfarenhet för mig är det sitter många inom Bup, Socialtjänst skolkuratorer mm som har bristande kunskaper och eller är allmänt osäkra. Det är inte bra när man ska hantera omotiverade tonåringar. Om man har råd är det lättare att hitta bra stöd hos tex en privat psykolog. Dyrt men väl värt om man kan.

    Hoppas detta inte provocerar och får dig att tror att jag vill lägga skuld på dig som förälder. (Så hade kanske jag själv reagerat tidigare).

     

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.