Hem > Forum > Ensamhet > Ensammare och ensammare

Ensammare och ensammare

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2
  • Jag jag är en 18 årig tjej som har social ångest och jag känner att jag inte kommer någon vart i mitt liv. Jag har extremt mycket ångest och ont i magen hela tiden.

    Jag har gått ett år på gymnasiet, men har varit hemma i två år efter det. Har försökt börja skolan igen en gång men klarade inte det för jag fick så ont i magen. Jag försökte verkligen.

    Jag vill verkligen slutföra mina gymnasiestudier, men kan verkligen inte. Jag klarar inte av att vara i en skola. Jag klarar inte att sitta ensam i skolan och se alla andra som känner varandra umgås och ha kul.

    Jag har också en enorm prestationsångest och har alltid varit jättestressad för skolarbete när jag har gått i skolan. Det gör inte saken bättre.

    Jag vet om att jag inte kommer klara av det och att det skulle vara jättejobbigt för mig att börja skolan igen. Men ingen verkar bry sig. Min mamma har ringt en skola och frågat om de har platser. Men jag ser ingen mening med det när jag ändå inte kommer kunna gå där. Jag är så himla arg och ledsen.

    Det känns som att hon försöker pressa mig till att gå där. Jag vill ju men jag kan ju inte!  Så jag blir bara riktigt arg av detta…

    Nu har min mamma stuckit iväg och lämnat mig helt ensam hemma i flera dagar utan någon mat. För hon inte vill bråka, säger hon.

    Jag vill typ inte leva. Tänker inte köpa någon mat. Tänker svälta ihjäl mig. Egentligen vill jag leva men det kanske inte var tänkt att jag skulle leva för det verkar ju inte så: Jag är ensam och har inga vänner, min mamma bryr sig inte om mig, jag kommer ingen vart, jag kommer inte kunna slutföra min utbildning även fast jag vill.

    Hej,

    Vad bra att du skriver i MIND forum. Jag är stolt över dig!

    Din text om din upplevelse gör mig bekymrad och i mitt arbete som rektor vill jag att du ska veta att det finns många vägar till utbildning. Det viktigaste i nuläget för dig är att du känner och upplever en balans mellan meningsskapande aktiviteter, dina friskfaktorer och  framtidstankar.

    Jag tolkar din text som att din genuina vilja är att börja skolan igen, läsa och slutföra utbildningen men att det i nuläget inte är möjligt. Du känner stress att det tar stopp liksom. Har jag tolkat dig rätt?

    Vad tänker du att du behöver i nuläget för att må bättre och tro på en tillbakagång till skolan? Vad behöver du för stöd ifrån dina närstående, lärare och medmänniskor för att må bättre i din vardag? Kan du sätta ord på vad du behöver för stöd utifrån dina känslor?

    Skriv gärna igen. Jag finns här för dig ❤️

    Kära du, detta låter jobbigt! Jag lider med dig <3

    Har du någon annan du kan bo hos? Jag tycker din mamma låter rätt ego och konflikträdd…

    Att hon sticker iväg och inte köper mat till dig verkar väldigt taskigt.

    Du förtjänar så mycket mer! Omsorg, respekt, mat, utbildning och allt du drömmer om!

    Fortsätt kämpa för dina rättigheter och ta hjälp från någon mer som kan hjälpa dig till ett socialt liv.

    Kram

Visar 3 inlägg - 1 till 3 (av 3 totalt)
2

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.