Hem > Forum > Ensamhet > Ensamheten jobbigast på nyår

Ensamheten jobbigast på nyår

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Avatar

    Hej.

     

    Jag har nått medelåldern och har varken partner eller barn. Det har bara blivit så, inte mitt eget val. Har väl inte varit ute i svängen tillräckligt så det är mitt eget fel. Har alltid haft få vänner men har lärt mig leva med det. Ikväll känns det dock för jävligt. Har gått in i något sköldpaddsläge där allt är tungt och jobbigt och varje rörelse känns som bly. Tänker jag för mycket på allt som är skit är jag rädd att jag ska gå sönder. Jag har de sista månaderna gått med en djup känsla av meningslöshet. Det har jag gjort till och från i många år men det här är något annat. En inre rastlöshet som kryper fram när jag inte förströr mig med någon meningslös syssla. Jag vill ta mig ur ensamheten men även om man går en kurs eller går ut på puben ska man ta kontakt och det är svårt. Folk har sin vardag och sina vänner och jag känner att jag tränger mig på. Jag vet att bara jag kan göra en förändring men vet inte hur. Jag funderar på om jag ska gå ut och titta på fyrverkerierna eller om man bara känner sig ännu mer patetisk bland alla lyckliga par och vänner. Tja gott nytt år om du lyckats ta dig hit. Uppskattar det.

    Avatar

    Hej

    Jag tror det är rätt många,som känner som du en sån här kväll.Ensamheten sprider ju ut sej på ett oroväckande sätt i samhället idag.Jag befinner mej ju i samma situation som du,medelålders,inga barn och ingen partner,men jag har nog vant mej såpass att jag inte tänker på det.Inte så ofta iaf.Sen tror jag inte att folk i allmänhet har så jättemånga vänner som alla verkar tro att alla andra har,utom en själv.Normen är ju fortfarande att man ska leva i tvåsamhet och helst ha ett par barn,för att vara riktigt lyckad.Det är ju lite konstigt,när man tänker efter,eftersom inte ens majoriteten följer normen isf.

    Det är klart att det är lite tungt att inse,att man förmodligen ska leva ensam hela livet.Tänker på mej själv nu.Men det går faktiskt att leva ett rikt och fullt liv utan en partner.Det gäller ju att inte snöa in på det man saknar i livet,utan att uppskatta det man har.Att försöka vara tillfreds där man befinner sej är ju inte alltid helt lätt,men jag tror det är nåt man kan sträva efter.Sen kan man ju alltid sträva efter förändring i små steg om man vill ta sej nån annan stans.

    Gott nytt år och ha det gott.

    Avatar
    Trådstartaren

    Hej! Tack för ditt svar. Känns skönt att bli “sedd” även för ett par minuter. Jag gick ut och kollade på fyrverkerierna vilket kändes bättre då och där men den tunga känslan kom delvis tillbaks. Jag inser att jag inte vill leva såhär och måste därför göra en förändring. Jag ska testa en lokal vänskapsförening även om det skrämmer skiten ur mig. Jag har inget att förlora. Tack för dina kloka ord.

    Avatar

    Det kan förändras

    Nyåret 17/18 satt jag ensam hemma grät hade ångest  tog en sömntablett och somnade kl 19. Bara för att slippa den ensamma kvällen.

    Nu 18/19 bjuden på nyårsmiddag hos en vän. God mat och gemenskap. Visst lite trevande och osäker kände jag mig.

    Men tänk på ett år . Vilken förändring.

    Styrka till oss alla. Allt kan bli bättre.

     

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.