Vart börjar man? Jag vet inte hur det här fungerar.
Jag har ingen och jag börjar tro att jag är så emotionellt förstörd för att kunna ha fungerande relationer igen.
Jag isolerar mig, det känns tryggast så för alla. Jag känner mig oönskad, onormal och värdelös.
Nyligen diagnostiserad med utmattningsdepression och det är väl inte så konstigt med mitt bagage.
Bagage.. Trauma, i mängder…
Sexuellaövergrepp i ca 15 år från 5 års ålder av närstående. Emotionellt trauma under hela mitt liv(44år), av närstående *2.
Änka sedan 3 år och ytterligare trauman av närstående till min man.
så C-PTSD är väl vara förnamnet.
Jag har klarat mig skapligt i livet fram tills nu. Nu utmattad och totalt avdomnad känslomässigt.
Har ingen ork, inget är lockande och jag tror inte längre på kärlek.
Ingen vill veta av mig och det är troligen självskapat till viss del.
Jag har försökt att hålla liv i relationer, men inget gensvar. Nu orkar jag inte längre.
Jag lever ensam med mina djur. Samtidigt som jag saknar någon som frågar hur jag mår, är jag så sliten att jag inte orkar vara social. Catch 22.
Jag träffar lite folk på jobbet och någon granne ibland.
Ingen känner mig och jag vet inte om jag har något jag. Det blev utslitet från min själ i unga barnår. Jag fick aldrig en chans att bli jag.
Mitt tidigare jag vart konstant utnyttjad och nu är jag så rädd att bli sårad och förnedrad att det bara känns enklare att inte släppa in någon.
Jag har försökt fått hjälp i år, men jag är nog körd.
Jag har brustet hjärta och bruten själ.
