Ibland så är det lättare att hantera den men på senaste tiden så har den ökat successivt. Jag börjar få allt mörkare tankar och mitt liv känns så himla värdelös, att jag är värdelös. Jag har lyckats ta mig långt i livet men det finns så mycket jag fortfarande vill göra. Känns som om jag inte kan ta mig någonstans. Jag känner mig nästan konstant ensam sen min pappa gick bort. Det var som om hälften utav mig bara försvann, jag känner inte längre någon riktig trygghet. Hela den här grejen blev värre då jag även valde att lämna min sambo efter fem år tillsammans. Allt känns just nu fruktansvärt främmande och jag orkar typ snart inte mer då jag tycker att allt just nu är väldigt rörigt. Jag brukar inte känna mig så här ensam och vilsen, vilket gör mig stressad.
