Ensam utan värde

[Blue Sycita]

Jag har alltid fått lära mig saker den hårda vägen. Vad de än gäller har jag fått lära mig det genom smärta och öppna sår fyllda med salt. Jag har förlorat folk i mitt liv som kanske aldrig förtjänade att vara där, men ibland är de bättre att ha något som skadar än istället för att vara helt själv, men samtidigt har jag aldrig egentligen förstått hur lite de egentligen brydde sig om än. Eller ens värdesatte mig.

Jag fyller 23 i år och har aldrig haft en bästa kompis, eller egentligen någon. De här med att ha någon att vända sig till, eller någon man kan lita på eller bara ställa oklara frågor till. De har inte vart en del av mitt liv. Jag är ensam, och kommer antagligen alltid kvar det. Och jag är inte okej med det. Det finns folk som är det, men jag är inte det. Jag har gjort imprencip allt jag kan för att hitta nya vänner, men jag är också otroligt skadad från de människorna jag haft i mitt liv innan. Jag kan inte lite på någon, jag kan inte tro att någon skulle vilja mig väl, för alla andra människor i mitt liv har skadat mig. Plus har autism. Fint recept eller hur.

Så jag är ensam, och på egenhand. Utan vänner, och kämpar ganska hårt med det här kallt framtid. Känner inte att jag har någon, går fortfarande i tankar kring ifall de är värt att leva. Om de är värt att fortsätta över huvudtaget. Ingen skulle ju egentligen märka om jag försvann?

För att försåt hur saker ser ut.. för lite drygt en månad sedan bröt en ”vän” kontakten med mig av sina anledningar, jag är okej med de, hans anledningar var helt försåtliga. Dock ljög han om omständigheterna runt de hela, tror inte han vet att jag vet, vilket lär leda till ett mindre bråk i framtiden. Men jag bryr mig fortfarande om honom, för han är fortfarande en grym och underbar person.

Det är hans födelsedag idag, och jag skrev grattis till honom på sms. För de är antagligen den sista gången jag kan göra det. Sms för lite drygt 3 timmar sedan, han har vart online på fb och snap flera gånger sedan dess. Var inte ens värt att sms tack.

 

Jag tvivlar att någon här som står på andra sidan från mig läser detta, men om du har brutit kontakten med en vän, antigen pga ork eller hälsa, oavsett om de mått dåligt eller inte, skriv ett hej till dem. Kolla hur de mår. Fråga dem om de vill ta en fika. Påminn dem att du ser dem. och att de är värt något.

hej , vänner kommer och går under ens livstid , och har du tur , så kan du hitta på några som blir kvar ,

de vännerna är verkligen vänner , de riktiga och de ända man har .

 

så inte grubbla över vänner som försvinner , för det kommer nya , mvh  micke

Hej  Blue Sycita

Jag tror och hoppas att du tids nog kommer att inse att det faktiskt är bättre att vara själv än att ha någon eller några som skadar en. Jag tror också att det är då “rätt” personer kommer, när man själv har lagt grunden.

Genom att låta människor som skadar dig ta plats i ditt liv, skapar du, precis som du ju faktiskt skriver också, som en trend av att ha “dåliga människor” runt dig, att aldrig finna någon som faktiskt finns kvar. Har du eller kan du ta kontakt med psykolog eller psykoterepeut så du kan få verktyg att kartlägga t.e.x tankar, känslor och beteenden?

Som Blue Foqapy skrev tidigare så kommer vänner och människor och går. Jag tyckte också att det var oerhört jobbigt när jag var yngre, då jag sällan hade goda vänner, och inte särskilt bra kontakt med någon i familjen heller. Sedan hände något. Egentligen vet jag inte vad, men sedan senare tonåren har en del funnits kvar, några har försvunnit. Jag bröt med en av mina allra äldsta vänner för någon månad sedan. Egentligen över något löjligt.. eller så bröt hen med mig. Men jag har kommit till någon form av acceptans.

I slutändan kan man inte påverka andra, eller – tyvärr – helt förlita sig på andra. Man måste ha en egen stadig grund.

Varför tror du att det är så otroligt viktigt för dig att ha någon specifik? Jag menar, vad står det för? Är det något tomrum eller så? Fundera på det och försök kartlägga. Givetvis behöver vi alla människor i våra liv, och alla behöver få känna och veta att dom är älskade.

Fint av dig att skriva grattis till en gammal vän.