Hur börjar man att skriva om sig själv egentligen? Har haft en ensam uppväxt med en mamma som aldrig brytt sig om sin son och en styvfar som aldrig tyckt om mig eller brytt sig om mig.
Fått gå själv och klara mig själv så mycket ensamhet.
Sen flyttade hon runt mycket och jag förlorade mina vänner hela tiden.
Har varit så ledsen för det hela livet.
När sen mina sista vänner dog i en olycka så har jag aldrig vågat leta nya. Hur erkänner man att man inte har några vänner kvar när man är vuxen?
Tror att ingen kommer tycka om mig ändå.
Jag är som osynlig för samhället eller känner mig så. Jag är snäll, skötsam, trevlig, omtänksam och bryr mig om andra människor. Det som hade betydit mest för mig är att få vänner som man kan hitta på roliga saker med shoppa, bio, gå i parken, filmkväll, gymträning whatever.
Ser alla andra runtomkring som har roligt, umgås, känner mig som att jag inte finns.
Hoppas på att jag i mitt nästa liv kunde få födas om till människor som tyckte om mig, där jag fick en chans till en fin uppväxt med en familj som var en riktig familj där jag kände att jag var välkommen och omtyckt.
Så underbart det hade varit.
Tror jag är den enda som fått leva ett sådant liv. Alla andra jag ser ute verkar lyckliga och glada.
Någon mer som upplevt samma liv eller liknande?
