Jag vet inte vad jag håller på med. Jag har distansförhållande med min pojkvän, vi har snart varit ihop i 1 år men jag känner mig ensam. Varför känner man sig ensam när man är i ett förhållande? Varje gång jag är hos han så spelar han istället för att vara med mig, och samma sak när han är hos mig. Har ett sjukt exempel på en sådan situation (som är sann):
Jag hade 40+ grader feber, extrem UV som plågade båda mina njurar – kunde inte gå, inte röra mig eller någonting. Låg bara i sängen och skrek av smärta. Han sitter och spelar, kollar till mig då och då när han dött i spelet. Är det fel av mig att fortfarande vara upprörd över detta? Detta hände alltså för några månader sen.
I nuläget så har jag velat göra slut väldigt ofta, jag har även sagt detta till honom men han vägrar göra slut via telefon men alltså han bor 2h bil ifrån mig och jag jobbar heltid, han är arbetslös. Jag måste hela tiden komma till honom?
Vi planerar att göra saker men han avbryter i sista stund för att vara ute och sladda med sina polare?
Är det jag som övertänker och är toxic som inte låter han göra vad han vill eller är det fel på han? Snälla hjälp. Mina vänner och min familj har sagt till mig sedan dag 1 att lämna, men jag vågar inte.
Är ung än, endast 21 år gammal och har mycket att se fram emot i livet, vill inte leva såhär längre.
