Hej,
Det är första gången jag är här inne…mina tankar har sedan i höstas blivit allt mörkare och mörkare och jag längtar till någon slags mörk tystnad utan ansvar och val att ta. Att slippa vara människa.
Jag jobbar och bor tillsammans med en grupp människor som jag inte kände tidigare. Och jag är en av 3 som har en av de större ansvaren på den här platsen. Det är ganska stressfullt arbete och människor är beroende av mig.
Jag känner mig så otroligt ensam, även fast jag är med en stor grupp människor. Jag känner mig inte inkluderad och egentligen vill jag inte vara med för att jag är så trött efter att jag har jobbat. Jag känner att jag inte har någon att vara helt ärlig med hur jag känner, eller någon som riktigt förstår mig eller vill lyssna. Jag vill samtidigt inte tynga ner någon.
Och på senare tid så går mina tankar till att jag inte orkar vara människa längre. Känslor av att vara ensam, att vara utstött, att inte vara inkluderad…
Jag har ett liv som jag älskar, egentligen, en partner och vänner (men som jag inte har träffat på länge)
Och jag kan inte bara lämna mitt jobb. Ibland tänker jag att jag inte ens borde få känna så här när det är så många människor som mår så mycket sämre än mig.
