Hem > Forum > Ensamhet > En ensam 50-årsdag

En ensam 50-årsdag

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 10 totalt)
9
  • Jag har aldrig någonsin blivit firad när jag fyller år, sedan jag var barn. Nu fyller jag snart 50 och jag vill fira. Eftersom ingen kommer att fira mig på eget initiativ så tänkte jag att jag får väl själv ordna något firande. Nu fanns det inte så många att bjuda in. Och bara 5 vill komma. En av dem är min mamma. Två är grannar och två är nuvarande kollegor. Alla andra har antingen inte svarat eller kan/vill inte komma. En barndomskamrat fick inbjudan via messenger. Jag ser att hon sett meddelandet men hon har inte svarat. Henne har jag också bett om kontaktuppgifter till en annan gemensam barndomskamrat, men dessa har jag alltså inte fått så jag kan inte bjuda henne. Båda mina barndomskamrater har fyllt 50 i år och jag har inte blivit bjuden till deras firande.

    Känner mig så jävla ledsen. Så utstött, ensam, utesluten, avvisad. Och ovanpå det är jag mobbad och gaslightad av folk. Känner mig så hatad. Mina syskon vill inte ha med mig att göra. Och resten av livet funkar inte heller.

    Har gråtit en skvätt i kväll. Hur ska man orka?

    Jag vet inte om mitt svar hjälper men jag tänker att du förtjänar ett 50-årsfirande! Jag har själv lagt ner sociala medier eftersom jag satt och tittade på det som andra jämnåriga verkar ha. Mycket är fejk. Det är en liten välputsad del många visar upp.
    Det är jobbigt att inte kunna fira så som man önskat sig men ibland får man ge sig själv blommor och omtanke!
    Kanske kan ni gå ut och ta en fika du och din mamma!

    Trådstartaren

    Jag vet inte om mitt svar hjälper men jag tänker att du förtjänar ett 50-årsfirande! Jag har själv lagt ner sociala medier eftersom jag satt och tittade på det som andra jämnåriga verkar ha. Mycket är fejk. Det är en liten välputsad del många visar upp. Det är jobbigt att inte kunna fira så som man önskat sig men ibland får man ge sig själv blommor och omtanke! Kanske kan ni gå ut och ta en fika du och din mamma!

    Min relation med min mamma är ganska ansträngd. Vi har ganska nyligen börjat prata med varandra igen efter flera års uppehåll. Vill absolut inte gå ut och fika med bara henne. Hon kommer att sova över här den helgen som firandet är och bara det känns rätt jobbigt.

    Och att ge mig själv blommor känns bara tragiskt. Det är liksom det ultimata beviset på ensamhet.

    Men jag fick ett till svar idag från en inbjuden. Han kommer nästan säkert. Så det var ju positivt.

    Känner igen mig i situationen kring 50-årsdagen, det är 5 år sedan nu, jag satt ensam framför datorn, de få kontakter jag hade per telefon den dagen undrade om jag inte skulle göra mig en tårta “-Du, måste ju fira dig på något sätt”. Jag bor kvar på samma ställe ensam i ett hus på landet, med en katt, långtidssjukskriven och numera arbetslös relaterat till psykisk ohälsa.

    Men som sagt jag överlevde 50 årsdagen, som så många födelsedagar innan dess, mitt liv kraschade för 10 år sedan, ingenting har blivit bättre, men jag överlevde 50-årsdagen, det var det minsta problemet om jag ser tillbaka, har som sagt inte firat någon födelsedag sedan 10 år tillbaka. Gillar heller inte tanken på att köpa blommor till sig själv en sådan dag eller för den delen köpa en tårta till sig själv, det är ju som sagt det ultimata beviset på ensamhet.

    Trådstartaren

    Jag har bokat bord på ett ställe för 7 personer varav jag tar en plats. Så det är 6 personer som kommer och firar. Om nu alla kommer vill säga.

    Ica bjuder på tårta. Men den orkar jag inte äta upp själv. Vet inte vem jag ska dela med. Ska jag kanske ta med den till stället där vi ska äta? Får man göra så?

    Fick tårta av ica jag med, det var en sådan där liten Frödinge – fryst. Roligt att du fått bokat något ställe är alla 6 platserna tingade, då får du en bättre 50-årsdag en mig…grattis i förskott.

    Trådstartaren

    Fick tårta av ica jag med, det var en sådan där liten Frödinge – fryst. Roligt att du fått bokat något ställe är alla 6 platserna tingade, då får du en bättre 50-årsdag en mig…grattis i förskott.

    Tack! Det var snällt sagt.

    Heja dig som firar dig själv! Och jag tycker verkligen inte det är en dålig idé att köpa em bukett blommor till dig själv – köp den största jäkla buketten du kommer över för det är du värd! Och ge din tårta till precis vem du vill – det är din dag <3

    Tack! Det var snällt sagt.

    Hej igen, har du haft din 50-årsdag, blev det bra?

    Trådstartaren

    Heja dig som firar dig själv! Och jag tycker verkligen inte det är en dålig idé att köpa em bukett blommor till dig själv – köp den största jäkla buketten du kommer över för det är du värd! Och ge din tårta till precis vem du vill – det är din dag <3

    Hej igen, har du haft din 50-årsdag, blev det bra?

    Tackar för frågan! Jo, födelsedagen blev jättebra. Jag slutade ett jobb veckan innan jag fyllde och fick blommor och ett presentkort. På födelsedagen mottog jag ännu mer blommor, denna gång av min mamma, vilket inte var en överraskning, men jag fick också blommor av mina syskon som jag inte pratat med på ett flertal år, så det var en överraskning. Fick också ett par lotter av dem som jag dock inte vann något på. Jag fick också en gratis tårta av Ica som jag tryckte i mig på egen hand. Några dagar senare åt jag på restaurang med mamma och ytterligare 4 personer. Även om vi inte var så många var det ändå väldigt trevligt. Fick ytterligare ett par presenter. Så det känns som om jag firat födelsedag i över en vecka faktiskt.

    Blommorna jag fick av mamma och syskonen står sig faktiskt fortfarande trots att det snart är 3 veckor sedan jag fick dem. De står i min kallfarstu så där har blommorna mått bra.

Visar 10 inlägg - 1 till 10 (av 10 totalt)
9

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.