Märker att många faktorer spelar in i mitt ”dra mig undan”. Tex. Min ohälsa, min högkänslighet, mitt kasam, min status som singel, min ekonomi, mina arbetstider, att jag är utan bil etc. Mitt liv vore ”rikare” om jag hade en bil och kunde hälsa på andra mer (ja detta har uttalats), om jag ej arbetade sent, om jag hade mer pengar (mycket som andra gör kostar). Och så vidare. Ensamheten växer sig större och större. Mitt liv består just nu av: Arbete två dagar, sjuk 2-5 dagar, arbeta några dagar, sjuk igen. Mat, snacks, serier, dusch, vila, vila, vila, lite hemmafix. Och ärligt. Börjar kännas som jag vill stanna i detta för alltid. Vet att denna känsla är ”osund”. Men jag är fedd up. På det mesta. Trött på att jamsa med andra när det passar dem. Oavsett situation. Önskar vilja bli sedd på arbetet som en tillgång, både socialt och gällande arbetet. Önskar ha vänner kring mig som bara måste träffa mig för dem tycker sååå mycket om mig. Önskar en partner som längtar tills nästa gång han får omfamna mig. Måste ta mig ur detta! Svårt dock när detta tillstånd börjar bli väldigt skönt. Min bubbla, min lilla värld, mitt hem.
