Hej vännen. Till att börja med så är det ett jättebra beslut att skriva av sig här. Det här är ett safe space där du kan hålla låda bäst du vill. Vi lyssnar och vi försöker bena oss igenom det här bäst vi vill.
I övrigt får du gärna berätta mer om dig själv och de frågor som ovanstående ställde. Jag är också nyfiken kring det.
Jag bara säga att det är naturligt att du inte mår bra i den situationen. Det är många parametrar där samtidigt som man önskar vore annorlunda och tänker man på dem samtidigt så blir det ofta en röra i huvudet som känns övermäktig. Mitt råd där är att försöka ta tag i de här sakerna en och en. Exempelvis.
Jag förstår att oskulden suger vid 20-årsåldern. Men det är vanligare än vad du tror och man behöver inte lägga någon värdering i det. Jag har två kompisar sedan innan som förlorade oskulden när de var 21 år. Den ene av dem är multimiljonär nu. Den andra lever ett stabilt familjeliv. Så försök att lägga det åt sidan för nu.
Den andra saken med kompisar suger också, såklart. Jag skulle råda dig att det är här du lägger mest energi framöver. Pröva dig fram, som ett spel. Utmana dig själv med de du har nära och se var du passar in i den sociala gruppen. Jag vet inte hur din situation ser ut, om du har jobb eller så eller om du pluggar. Men försök att vara så utgående du bara kan. Fråga om någon vill ta en öl eller ta ett parti biljard. Får du nej testar du bara med nästa. Det låter lite kallt och förenklat möjligen, men det kommer stärka dig, och du kan inte förlora på det.
Och just det ja. Jag vill bara ha det sagt att jag är 37 år nu. Det finns inte en sak som jag har gemensamt med den 20-åriga versionen av mig själv. Även om jag gillade honom. Saker förändras och du kommer finna kärlek och passion i saker du inte kunde föreställla dig. Så ge inte upp. Allt blir bra.
Så. Med det sagt. Berätta nu om dig själv, så lite eller mycket du vill. Vem är du. Varför tror du att du har hamnat i den här situationen och vad är dina drömmar inför framtiden?
