Jag har gått till en kurator ett tag nu och hon har tagit upp att det kanske skulle vara ett alternativ att göra en utredning med en läkare. Grejen är den att jag redan gjort en utredning för några år sedan som gick verklig skit och jag ser fortfarande tillbaka på det med upprörda känslor. De sa då att det inte var något. Jag tog upp det med kuratorn såklart, men hon nämnde då att trots allt så har både hon och min förra kurator kommit fram till samma sak; att en utredning kanske skulle vara lämplig. Jag vill dock inte gå igenom något sådant igen bara för att få veta att det inte var något. Hon förväntar sig nu att jag ska fundera på det till nästa gång, men jag vet inte hur jag ska tänka. Skulle jag ens vinna på att få en diagnos om så var fallet?
