Hem > Forum > Psykiska diagnoser & tillstånd > Utmattningsdepression och självmordsbenägenhet

Utmattningsdepression och självmordsbenägenhet

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Hej, jag har haft utmattningssyndrom sedan feb 2020. Jag började få det redan vintern 2018 periodvis i svagare grader, men det var först feb 2020 som jag totalt kollapsade. Under större delen av tiden har jag lätt kunnat slappna av och göra saker jag annars inte hade gjort eller velat göra en längre tid, mycket tack vare Covid som försatte hela världen i en liknande isolering och skärmberoende. Själv drabbades jag aldrig av Covid, och jag började också träffa en homeopat sep 2020 och är nöjd med behandlingen jag fått, fram tills nu.

    Nu de senaste månaderna har min behandling sviktat och därmed utmattningen också. Den har övergått till utmattningsdepression. Att världen har gått vidare efter Covid utan mig gör inte saken mycket lättare. Det har kommit till en punkt då jag måste söka behandling någon annanstans. Men i och med att det är lördag så får jag nog vänta till åtminstone måndag, eller längre. Jag har dessutom blivit djupt självmordsbenägen och genuint hopplös inför framtiden. Det har jag varit till och från den senaste veckan, men nu har det spårat ur. Jag tycker behandlingen jag fått hittills borde ha räckt.

    Utöver det så har jag haft dålig aptit ända sedan feb 2020 och på senare tid haft “bubbel i magen” och ofta diarré. Jag är väl medveten om all stress jag utsatte mig själv för fram till 2020, med start ungefär 2016/17. Det är misstag jag inte kommer upprepa, men jag kan inte för den delen gå tillbaka och få något ogjort. Frågan är; vad gör jag härnäst, nu när jag sitter här? Jag kan inte göra mycket annat än att skriva just det här. Jag försökte också kontakta Mind via telefon kl 21 och 21:30 men linjen var upptagen.

    Jag skulle kunna starta tredje världskriget för att bli kvitt det här.

    Hej, lider med dig, jobbigt att bära hopplöshet och deppighet. Jag känner igen mig i en del av det du skriver. Jag tänker också att Coronan gjort så mycket med oss, vi tappade mycket normalitet under den perioden och kanske är man som är deprimerad extra sårbar för dess effekter. Jag har heller inte hämtat mig helt. Men är på väg, ett steg fram, två bak och sen fram igen…kanske är det så det måste vara och att det är en svacka du är i nu. Man kan önska. hur som helst så tror jag du gör rätt i att söka hjälp på måndag. Svårt att ge råd,  men här kommer i alla fall en kram.

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.