PTSD, ångest, stress och förmodligen brakade jag in i väggen i morse

kände när jag vaknade idag att jag mådde lustigt. Vaknade med andan i halsen, olustig känsla av mardrömmen och trött av att sömnen bryts varannan timme. Jag åkte till jobbet ändå, kände hela vägen dit att nåt är fel… väl på jobbet fick jag stanna upp ungefär var femte minut, försöka andas då andningen fastnade i halsen. En känsla av att inte känns igen sig, att inte veta vilka mina arbetskamrater är. Hela dagen har varit som ett töcken med halsen full av gråt. Kom hem på eftermiddagen, satte mig i soffan och försökte lyssna på barnens samtal. Somnade sittandes. Ringde till Företagshälsan och förklarade med gråten i halsen hur jag mår. Blev sjukskriven direkt och blev beordrad att ringa vårdcentralen och min psykolog direkt imorron. Ligger i soffan just nu. Barnen sover. Min kropp värker som efter ett träningspass. Snart ska jag hoppa i säng. Hoppas jag kan sova mer två timmar i stöten. Livet är fan jobbigt ibland. Tror jag är slutkörd.

Så där brukar jag också känna, men heter bipolär i min bok, slutade ha den där känslan efter jag började med anti-psykotisk medicinering, kommer tillbaka utan sömn doxk. Mest för att man får sova då, och drömmarna försvinner.

Känner fler som har den känslan, alla är bipolära, men de har oftast fått många andra diagnoser först.

bästa medicinen är sömn, något få bipolära har lyxen att få på ett bra sätt utan medicinering. Men de gälle oavsett om man är bipolär eller ej:)

och utan kvalitetssömn så får man för höga kortisolhalter, gör att man bränner ut.

har nu klarar mig 5 år utan att gå in i väggen, nytt personligt rekord :3