Personlighetsförändring och bipoläritet

[Teal Higipu]

Hej!

Nu på senare tid,känns det som att jag tappat bort mig själv.

Tittar jag tillbaka ett par år bakåt,så kändes jag mer levnadsglad och fylld med mer energi.

Augusti 2021 så landade jag hårt,efter vad jag nu förstått var en hypomani. Det föranledde att jag till slut blev diagnostiserad med bipoläritet 2

Lamotrigin sattes in och åt det fram tills nu i december. Det visade sig att den inte hade önskad effekt och jag var nära att avsluta mitt liv innan jul,men jag bad om hjälp innan sista steget skulle tas. I dagsläget håller jag på att sätta in litium, men känner mig så låg och märker att jag inte njuter av livet och de glädjefyllda stunderna som finns.

Jag träffade en partner i slutet på sommaren och hon visste innan att jag var en tvåa. Starten av relationen triggade igång en hypomani, vilket sedan ledde till att det gick fort utför i måendet.

Vår relation håller i sig och hon vill och försöker förstå,men jag är rädd att jag inte är tillräcklig och kanske drar ner mer än ger energi.

Jag grubblar mycket över detta och det startar en ond spiral av osäkerhet. Vill hon ha mig,hur länge kommer hon att orka etc. I relation känner jag mig halv utan henne,från att tidigare varit väldigt stark och klarat mig själv.

Hur skall jag finna den extra energin och spjuveraktigheten. Nu känner jag mig mest neutral till det mesta och som sagt så känner jag inte igen mig själv längre.

Är det någon som känner igen sig i måendet och att man blivit personlighetsförändrad?

[Pink Hufehe]

Teal Higipu skrev:

Hej! Nu på senare tid,känns det som att jag tappat bort mig själv. Tittar jag tillbaka ett par år bakåt,så kändes jag mer levnadsglad och fylld med mer energi. Augusti 2021 så landade jag hårt,efter vad jag nu förstått var en hypomani. Det föranledde att jag till slut blev diagnostiserad med bipoläritet 2 Lamotrigin sattes in och åt det fram tills nu i december. Det visade sig att den inte hade önskad effekt och jag var nära att avsluta mitt liv innan jul,men jag bad om hjälp innan sista steget skulle tas. I dagsläget håller jag på att sätta in litium, men känner mig så låg och märker att jag inte njuter av livet och de glädjefyllda stunderna som finns. Jag träffade en partner i slutet på sommaren och hon visste innan att jag var en tvåa. Starten av relationen triggade igång en hypomani, vilket sedan ledde till att det gick fort utför i måendet. Vår relation håller i sig och hon vill och försöker förstå,men jag är rädd att jag inte är tillräcklig och kanske drar ner mer än ger energi. Jag grubblar mycket över detta och det startar en ond spiral av osäkerhet. Vill hon ha mig,hur länge kommer hon att orka etc. I relation känner jag mig halv utan henne,från att tidigare varit väldigt stark och klarat mig själv. Hur skall jag finna den extra energin och spjuveraktigheten. Nu känner jag mig mest neutral till det mesta och som sagt så känner jag inte igen mig själv längre. Är det någon som känner igen sig i måendet och att man blivit personlighetsförändrad?

förstår att du är orolig att hon inte ska orka med längre en dag. Men visa henne kärlek! Uppskattning hon är värd det som försöker förstå , ( menar inte att du inte ger henne kärlek om du nu gör det men ge henne EXTRA mycket, det var så jag menade)

jag känner igen mig jättemycket att inte känna igen sig själv , har gått runt i typ sju år och känt mig” halv” och inte känt igen mig själv känns som jag håller på att bli galen. Tankar snurrar tvångstankar kommer och går.

jag vet inget om bipolär direkt även om jag tror att jag också har det tänker främst på att ha maniska perioder och sen vara jätte deppig?

Har tyvärr inga tips.. men du är inte ensam iallafall🙂