Jag är en vuxen människa, med sambo, barn och ett för övrigt fungerande psyke. Men jag är så fruktansvärt rädd för mörkret. Eller inte kanske egentligen för mörkret i sig, utan för spöken, onda andar, you name it. Och jag vet inte varför, jag har aldrig varit med om något övernaturligt eller direkt oförklarligt, och jag känner ingen egentligen rädsla för mer logiska saker, som mördare eller rånare t.ex.
Jag är uppvuxen i hus, bor nu i lägenhet men flyttar snart till hus igen och min rädsla gör mig nästan motvillig till flytten. På dagen känns allt bara bra, jag börjar med glädje planera inredning och möblering och man knappt bärga mig. Men så fort det blir mörkt ute ändras allt och jag får nästintill ångest utav bara tanken på mörkret i mitt nya hus, även fast jag fortfarande befinner mig i min välbekanta lägenhet. Jag känner mig så väldigt begränsad och vet inte hur jag nånsin ska kunna komma över det.
