Måste man leva?

[Indigo Nevilo]

Jag är en tjej på 48 som inte orkar leva längre. Låg inlagd med tvång efter ett misslyckat självmord i februari i år. Har fått all hjälp som jag behöver, psykolog och stöd men det känns som det bara hjälper min familj. Min man tycker att det är väldigt jobbigt när jag mår dåligt och är dålig på att hjälpa mig. Vet inte vad hur han ska hjälpa mig säger han. Vet inte om jag ska lägga inbmig ett tag men då blir min man både ledsen och besviken och jag har sårat honom så många gånger när jag har druckit och haft ångest. Lovade sist att inte ta livet av mig. Äter nu lamectal och ska öka til 100 mg om några veckor. Har även slutat dricka alkohol eftersom det triggar igång mina tankar. Är nu inne i en tuff svacka och tänker på självmord utan att jag dricker. Ska jag välja att må så här dåligt bara för att glädja min familj?

Anna

Du har nog en extra svacka eftersom du håller på avgifta dig från alkoholen. På vingligt sinne ska du fungera utan alkohol. Det är jobbigt! Men livet går i vågor vilket du själv antyder med din text.

Du kommer att få ett bättre liv även om det inte handlar om att du känner dig Svensson för det. Men det blir bättre oavsett.

Skriv av dig här för det ger ordning o reda i huvudet medan alkoholen gör tvärt om. Har du jobb? Barn?

[Indigo Nevilo]

Hej!

jag har aldrig varit beroende av alkohol men tagit till det när dagarna känns tuffa.

jag har arbete men jobbar bara 14 timmar i veckan just nu på grund av det här.

Har två vuxna barn och två underbara barnbarn. Känner mig ändå låg och är inte glad för något just nu. Tränar tre gånger i veckan så det är väl något. Tack för ditt svar.

[Indigo Nevilo]

Extra låg just nu. Försöker hålla skenet uppe men är nerbäddad i sängen utan att försöka visa hur jag mår. Familjen mår så dåligt när jag  berättar hur jag mår. Kanske bättre om jag försvinner helt från denna värld. Tufft för familjen men en befrielse för mig. Just nu tick tackar det i hjärnan.

Åå vad det gör ont att höra din berättelse, vill bara springa till dig och krama dig…

Det första jag vill säga är att det kommer bli bättre. Jag vet att det är skittufft att ens höra dem orden när man är i sånt djupt svart hål som du trillat ned i, det kommer bli bättre, det här är inte slutet.

Din man får inte bli besviken om du behöver läggas in. Det kan vara helt livsavgörande för dig, och känns det som att det vore idé att läggas in, så gör det. Du måste tänka på dig själv och ditt liv och din man måste ta hänsyn och respektera det oavsett hur många gånger du gjort honom ledsen eller sårat honom tidigare.

Kan du se nåt ljust med livet och tillvaron idag? Solen kanske lyser? Det är frisk och härlig luft utomhus?
Träden har så vackra färger nu i oktober?
Försök hitta små små delar av ljus även om det stretar emot.

Kan du komma på något, om du fick drömma oändligt, som skulle göra dig
glad eller som skulle kunna få tillbaka lust på livet?

Du skriver även att du är i en tuff svacka, och alla människors liv går upp och ner, ibland lite högre upp och ibland lite längre ner.
Det enda vi inte får göra är att tappa hoppet. Det måste regna för att en blomma ska växa, glöm inte det.
Tänk vad mycket du kan göra av dina erfarenheter sen? Sprida kunskap, stödja andra som är/varit i samma situation, brinna för det.

Jag tror verkligen på dig, återkoppla gärna om dina tankar kring min text.
Tappa inte hoppet. Jag tror på dig!

kram!

 

[Red Befaqu]

Du kanske kan be din man att söka hjälp med? För att han ska kunna orka och veta HUR han kan hjälpa dig. Vad får dig att må bra? Hur skulle du vilja att han hjälper dig? Om ni lyckas kommunicera hur ni ska hantera varandra när det blir jobbigt.

Jag tror inte det är meningen att man ska må dåligt. Vi människor kan känna alla slags känslor, du har bara haft oturen att de är dina jobbiga känslor som käns. Vi kan känna glädje och de är egentligen bara av olika ämnen i kroppen, mediciner brukar kunna skapa ”endorfiner och adrenalin” för att ge glada känslor.

 

Om du har ork, försök ta mer hjälp! Du behöver rätt hjälp, rätt förståelse. Din man behöver veta HUR, din familj behöver veta HUR de ska hjälpa och stötta dig! Du behöver fokusera på dig själv och inte behöva känna ett ansvar eller skuld över deras mående pgr av hur du är.

Du är helt underbar och vacker. Du är INGENS börda. Din familj ÄLSKAR dig, men blir bara ledsna av att se dig ledsen. Försök få hjälp genom att prata med någon utanför familjen så du slipper känna att du är en börda för din familj. En psykolog eller terapeut t.ex., det är i alla fall värt ett försök. Du är ÄLSKAD, så snälla försök. Jag tror på dig.