Känslostorm

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Avatar

    Finns det fler där ute som lider av känslostormar/ problem med affektreglering? Jag orkar inte leva med mig själv på grund av mina humörs-svängningar. Jag visste inte ens vilket ämne det här skulle tillhöra, men eftersom jag är under utredning för ett flertal diagnoser fick det hamna här. Jag känner mig så ensam med att känslorna får mig att vara helt upp och ner hela tiden. Jag är helt slut.

    Avatar

    Finns det fler där ute som lider av känslostormar/ problem med affektreglering? Jag orkar inte leva med mig själv på grund av mina humörs-svängningar. Jag visste inte ens vilket ämne det här skulle tillhöra, men eftersom jag är under utredning för ett flertal diagnoser fick det hamna här. Jag känner mig så ensam med att känslorna får mig att vara helt upp och ner hela tiden. Jag är helt slut.

    Hej, jag kan känna igen mig i att det blir för många känslor och tankar på samma gång. Vilket för mig kan leda till panikattacker.

    Hur går utredningen? Får du den hjälp du behöver? Har du någon och prata med om dessa känslor?

    Avatar
    Trådstartaren

    Ja, det leder lätt till panik. Jag förstår bara inte hur alla andra klarar av att hantera sina känslor? Mina känslor gör att jag drunknar…

    jag har någon att prata med…en psykolog..men det känns som om han gett upp…som om han ser mig som hopplös och att han hoppas att specialistpsykiatrin ska ta över typ.

    hur brukar du göra med känslor och tankar som blir för mycket?

    Avatar

    Ja, det leder lätt till panik. Jag förstår bara inte hur alla andra klarar av att hantera sina känslor? Mina känslor gör att jag drunknar… jag har någon att prata med…en psykolog..men det känns som om han gett upp…som om han ser mig som hopplös och att han hoppas att specialistpsykiatrin ska ta över typ. hur brukar du göra med känslor och tankar som blir för mycket?

    Jadu, alla klarar av problem på olika sätt. Ibland undrar jag också hur folk klarar av det. Blir lätt för mycket för mig med. Förstör känslan av att en person gett upp. Folk har försökt hjälpa mig men jag ser bara så negativt på allt, och blir aldrig bättre. Så tror folk börjar tröttna. Men du ska ju inte behöva känna så. Han som du pratar med ska ju finnas för dig, hjälpa dig och stötta dig. Synd att du får den känslan av honom. Det kan ju göra att man har svårare att öppna upp sig också. Och stänger in sina känslor.

    Själv har jag ingen bra strategi. Kan inte heller hantera mina känslor och tar ut det genom självskada. Men det är ingen bra lösning, så det är inget jag rekommenderar dig till. Gör bara saken värre i efterhand.

    Finns det inget du kan distrahera dig med? Något du gillar att göra kanske?

    Avatar
    Trådstartaren

    Jag pysslar också med självskadebeteende. Det är en strategi som tar udden av de värsta känslorna. Jag både älskar och hatar det på samma gång. Och även i det finns det ingen runt mig som förstår. Men du kanske förstår mig.

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.