Jag börjar ge upp

Varje dag har jag känslan av att det skulle vara skönt om allting bara fick ett slut. Vill inte begå självmord och har bestämt mig för att alldrig göra det. Men jag tänker på det varje dag och varje dag jag får den här tanken så känner jag mer och mer att jag inte kommer orka att kämpa länge till. Har antidepressiva men känns som om att dom bara hjälper en stund!??

Hur ska man göra för att känna att man för en gångs skull vill leva för jag känner inte det nu?

Hej! Låter jobbigt. Har varit där, är där stundtals. Bra att du är så pass stark och har beslutat att inte avsluta allt, det är positivt i mina ögon. I mitt fall hjälpte mina mediciner inte fullt ut. Det var något de inte kunde ersätta, hur mycket jag än gick upp i dos. Svaret i mitt fall ligger i ett behov att prata, prata med människor som kanske har eller har haft liknande problem. Att få uppleva en känsla av att det inte är något fel eller brottsligt i att må dåligt och att det också är ett tillstånd som behöver mötas, erkännas och förlåtas. Tyvärr är det tabu i dagens samhälle med psykisk ohälsa. Så har det nog alltid varit även om det kanske luckrats upp en smula. Men det stora antalet människor idag som mår dåligt inombords och att det antalet ökar tyder på att något är sjukt med samhället, inte med oss som enskilda individer. Man kan bli sjuk fysiskt och även psykiskt, det är inget konstigt eller onaturligt i det. Kom ihåg att solen alltid finns där, även om den ibland kan vara skymd av nattsvarta moln. Hoppas du får må bättre snart! Mvh!

Tack!! Detsamma

Först, låter jobbigt men bra att du väljer att inte ge upp.

Själv tvingar jag mig till att göra något som jag vet att jag normalt tycker om i mitt fall är det musik men det kan egentligen vara precis vad som helst tändsticka-tavlor kanske eller vad vet jag. Grunden är att man gör just det som man vet att man gillar även fast man just nu inte vill någonting över huvud taget. För när man väl börjar med det så brukar det kännas mycket bättre vist det håller kanske inte i sig men det ger en lite styrka för att man ser att man faktisk kan göra något som är lustfyllt. Är det lätt? Nä inte ett dugg. Men vad är alternativet? Att inte göra något förlänger bara känslan av att inte vilja någonting och i den känslan vill man inte vara. Så för sök att hitta något litet som du kan göra. För det man gör många gånger är att man försöker lösa de stor frågorna men missar att för att det ska vara möjligt så måste man fixa de små först. Gjort det själv hela tiden förut in an jag förstod att för att jag över huvudlaget ska orka det svåra så måste jag orka det jag finner lustfyllt för det är ur det jag finner styrkan till det jobbiga. Lyckas jag alltid? Nä såklart inte men jag jobbar som fan på det och där någon stans börjar det.

Bara några tankar från mig.

Hoppas du hittar din väg framåt.