jag har jättesvårt att sätta ord på det jag känner nu för jag vet inte hur man ska beskriva detta hur jag känner inombords men ska försöka för lyckades inte förklara för min terapeut hon förstod inte vad jag menade. men kanske lättare att skriva det:
jag plågas hela tiden av att jag inte vet HUR jag ska vara. Jag kan tänka: nu ska jag vara maskulin och tuff, det är det rätta sättet att vara. Sen hoppar det och jag tänker nu ska jag vara jättefeminin.gå feminint, prata svagt och ynkligt. Det är det rätta sättet att vara. Sen tänker jag plötsligt på min barndom, var jag kommer ifrån och då kommer en sorts känsla av att jag blir en viss personlighet- när jag tänker på miljön jag var i när jag var liten. Den personligheten räds inte nåt och är överlägsen och jag tycker jag står över alla människor. Det är det rätta sättet att vara tänker jag då. Jag KAN inte kontrollera de här tankarna ….. vad kallas detta??
identitetskris?? Det känns som det typ är allvarligare än det. Men vad ÄR det för något? Någon som har nån aning?
