Hem > Forum > Psykiska diagnoser & tillstånd > Gått sönder inombords

Gått sönder inombords

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Kan man gå sönder inombords? Om man är i ett tillstånd som ger mycket psykisk press och man söker hjälp men blir nekad den. Kan man gå sönder inombords? Kan man gå sönder så mycket att man inte kan bli bra igen? För ca 4 år sen var jag tillsammans med en alkoholist. Detta ledde till att jag kraschade. Jag sökte hjälp hos psykiatrin, men blev nekad hjälp. Psykiatrin ansåg att jag inte behövde hjälp och behövde jag prata med någon så kunde jag vända mig till vänner. När jag fick det beskedet så var det som om något brast inom mig. Kan inte förklara känslan riktigt, men där och då blev det som uppenbart att jag aldrig kommer få hjälp. Har sökt hjälp hela mitt vuxna liv, men aldrig känt att den ev hjälpen jag fått aldrig varit vad jag sökt för. Har efter min ADD-diagnos förstått att det är mer komplicerat än bara att få komma på samtal. Fick diagnosen för ca 1,5 år sen. Denna diagnos har förklarat mycket vad det gäller mitt liv. Att aldrig känna sig som att man duger. Känns som man hela tiden stressar för att försöka leva upp till ett normalt vuxenliv. Man ska ha utbildning och jobb. Jag orkar inte alltid att jobba. Alla jobb jag haft har jag sagt upp mig från. Dels för att jag skäms att jag är hemma sjuk, men arbetskompisarna inte är det. Dels för att jag mentalt inte orkar ta mig till ett jobb.

    Ständigt denna stress som ligger på hela tiden. Det känns som att jag inte orkar längre. Så kan man gå sönder inombords till slut? Har vid årsskiftet tvingats sluta på en arbetsträning som jag trivdes så mycket med. Har blivit deprimerad av att inte få fortsätta. Det är arbetsförmedlingen som stoppat arbetsträningen med beskedet att man kan bara arbetsträna ett år på samma ställe. Nu tycker dom att jag ska starta upp på ett annat ställe. Jag känner bara att jag inte orkar längre. Orkar inte heller att börja på ett nytt jobb. Det kommer ju bara bli som på alla andra ställen jag varit på, att jag säger upp mig. Klarar inte av att ta emot dåliga besked längre känns det som.

    Avatar

    Hej!

    Åh, jag känner mig lite tom på ord men jag vill svara dig!!!

    Jag vet inte hur sönder man kan bli inombords men jag vet hur det känns när man är förtvivlad över att hjälpen uteblir. Det är en hemsk upplevelse. Lider också av liknande “fenomen” men att det tar sig uttryck på annat sätt. Men just det att inte få hjälp av psykiatrin efter många års kamp om att just få det. Det är förtvivlande. När människor säger “det finns hjälp att få” kan jag tycka det är som ett osynliggörande av oss som på riktigt inte blir hjälpta. Jag tror det kryllar av personer som inte alls får hjälp. Det som du skriver om att bli hänvisad till kompisar låter också så förminskande av det du behöver. Önskar det vore annorlunda!!! <3

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.