Undrar hur min framtid kommer bli.
Det känns som att jag blir snuvad på livet. Som att jag får stå utanför ett skyltfönster och bara se in på hur mitt liv kunde ha varit, om jag varit frisk. Men jag får aldrig leva det “riktiga ” livet, utan får bara smakprov mellan skoven. Sedan måste jag börja klättra upp ur avgrunden igen.. Gång på gång, kämpandes varje dag utan att det syns utanpå… Det är så tungt 😔
Bipolär typ 1, inne i depressiv episod… 2021 var ett tungt år, mani och psykos i våras, inläggning 2 ggr. Sjukskriven sedan maj.
Mitt jobb är svårt att anpassa, så jag kommer troligen inte kunna gå tillbaka. Pratat med Försäkringskassan om arbetsträning, men min läkare tyckte inte att det var aktuellt än…nehej, jag som trodde att det skulle ske nån förändring snart!
Hur länge ska jag stå ut med att bara gå hemma? Blir så rastlös. Det känns meningslöst. Samtidigt som jag har svårt att ta mig för med saker..hjärnan är fortfarande trög och fungerar inte som vanligt..
Önskar att depressionen ville släppa taget om mig!
Jag tycker mig minnas att jag har varit mer levande än så här..vet knappt vem jag är längre.. Ser inte ens ut som mig själv tycker jag…
Känner mig värdelös och oduglig. Hur ska jag klara av att ha ett jobb igen, hur kommer framtiden se ut?
Slut på självömkan för idag, skönt iaf att skriva av sig lite.
