Depression med röster och oro.

Jag är pappa till en 15 år gammal kille som efter en lång tids depression (ca. 3år)också har fått psykossymptom med röster och lite hallucinationer. Han har haft ett önska om att prata med andra barn/ungdomar med samma symptom.

Är det någon som kan hjälpa oss? Någon som har samma symptom eller känner någon som kanske har samma behov?

Vill också få tips om mediciner som funkar mor detta, ingen medicin har hjälpt mot rösterna.

Förstår att det känns mycket jobbigt att ha sett sitt barn må så dåligt i flera år. Känns svårt att ge tips om mediciner som hjälper mot rösterna. Säkraste sättet antar jag är att ansvarig Psykiatriker/läkare går igenom alternativ av mediciner som kan hjälpa honom med det (som han inte redan stått på och som inte hjälpt). Jag har upplevt det lite missvisande att jämföra tex vad som hjälpt en person med depression i medicinväg med någon annan över huvud taget. Eftersom det inte existerar någon one size fits all (frustrerande, jag vet) medicin eller behandling av depressioner. Allra helst djupa, kroniska, behandlingsresidenta kanske. En person skriver på något forum att ”ta aldrig Sertralin mot depression, det fick mig att bli ännu sämre”, och i samma tråd hakar många på och säger att de håller med, att den är hemsk. Men några berättar också att den medicinen i en viss dos varit vad som fått dem tillbaka till livet. Som statistiken indikerar 1/3 blir hjälpt sv SSRI preparat. Det är ju inte ens hälften. Så alla andra alternativ som ofta inte ses som förstahandsval betas ju därefter av en efter en. Så en medicin ses som en räddare av 1 men av 2 som ett misslyckande. Kanske är din son en av dem som just inte kommit till det alternativet av psykofarmaka som fungerar mot rösterna än. Men nästa alternativ, försök, träffar rätt i hans kemi i hjärnan förhoppningsvis. Jag håller tummarna för det.

Kanske kan @moderator ge tips på plats där unga med depression/psykisk ohälsa stöttar varandra, kan prata av sig?

Påminner om min barndom det som ditt barn går igenom. Försök att undvika medicinering så gott det går i denna ålder. Varför? Jo för de biverkningar jag lever med idag pga att jag började medicineras tidigt är hemska att leva med. Man vet ju aldrig vilken medicin som kommer hjälpa eller stjälpa och läkare talar alltid så mycket om de positiva effekterna men aldrig vad som händer när det går snett. Jag har visats vara en av de som är otroligt överkänslig mot psykofarmaka. I Stockholm finns ju rösthörargrupper där man kan träffa andra med liknande problem och få tips men då detta gäller ett barn vet jag inte om det finns något liknande för yngre.