Borderline – hur komma till utredning

[Olive Cybili]

Hej, jag är en 35-årig man som sedan tonåren har haft problem med social fobi, känsloutbrott, depression osv. Har missbruksproblem i bakgrunden sedan tonåren i princip. Började med datorspel och onani, sen när jag blev äldre blev det mat, kaffe, tobak, alkohol, droger, sex. Det värsta missbruket är dock spel där jag spelat bort ett par miljoner.

Har även haft självskadebeteende sedan tonåren. Ett “självmordsförsök” i tonåren som egentligen inte var det skulle jag säga, annars har jag skurit mig en massa men inte för att ta mitt liv utan för att dämpa ångestkänslan jag kan få som är mycket intensiv.

Min pappa har diagnosen borderline och jag liknar honom väldigt mycket personlighetsmässigt. Han har också social fobi och mycket missbruksproblematik i bakgrunden. Han har också ställt till det för sig själv hela livet och klarar verkligen inte av relationer med kvinnor och var stundtals en väldigt frånvarande pappa, stundtals en fantastisk pappa.

Problemet för mig är att jag aldrig har varit i kontakt med psyk förutom BUP när jag var tonåring (men då pga social fobi vågade jag inte prata med psykologerna(. Har hamnat i fyllecellen någon gång men aldrig spårat ut till den grad att jag behövt bli inlagd på sjukhus.

Nyligen kontaktade jag vårdcentralen för jag ville pröva något läkemedel som kan dämpa min emotionella impulsivitet, jag vill inte förstöra den relation jag är i just nu som är med en fantastisk kvinna och vi har en son på bara några månader, så jag kände verkligen att jag vill ta tag i detta med min borderline som jag sannolikt ärvt från min pappa.

Läkaren på vårdcentralen skrev en remiss till psykmottagningen men den blev avvisad, så jag har fått prata med en psykolog på vårdcentralen istället och jag tar terapimötena numera väldigt seriöst. Är väldigt öppen med det mesta i mitt förflutna, men kanske inte redo att prata om mina tidigare sexerfarenheter som jag skäms väldigt mycket över.

Min fråga är hur i h-vete får jag en borderlinediagnos så jag kan få läkemedel som kan hjälpa mig?

Det verkar ju vara helt j-vla omöjligt att få läkemedel, och psyk håller hårt på dom så vårdcentralerna får inte skriva ut något, inte heller psykologer som kan minst lika mycket om psykologiska åkommor om inte mer än en psykiater får skriva ut läkemedel.

Så jag vet med 100 % sannolikhet att jag har borderline, jag har i princip

varje symtom, men jag får ingen medicinsk hjälp då psyk vägrar ta mot mig, de skickade som sagt tillbaka remissen, utan att pratat med mig först. De litar inte på att jag förstår vad jag har, de tror sig bättre kunna diagnostera en person, tydligen, från distans via en dator där de läser en remiss och säger “han har borderline, han har inte borderline”. Det finns absolut något grovt dysfunktionellt i deras tillvägagångssätt. JAG VET ATT JAG HAR BORDERLINE och det är ju knappast någon diagnos du vill skylta med eller vill kännas sig vid, så när en människa ber psyk om att få en kontakt för deras borderline och dessa förbannade clowner säger nej, ja vad ska man säga? Kan svensk sjukvård bli sämre än vad den är idag?

[Olive Koqeva]

Hej. Jag har själv diagnostiserad med borderline men efter avslutad behandling med mentaliserings baserad terapi uppfyller jag inte kraven för diagnoskriteeierna.

jag tycker du ska förklara för vårdcentralen om varför det är så viktigt för dig att komma i kontakt med psykiatrin och att de skriver en remiss dit. Att dom är utförlig i sin beskrivning om varför du behöver hjälp/stöd från psykiatrin.
Ibland kan man även skicka en egenremiss till psykiatrin