Hejsan
Jag vill först bara tacka alla er som delar med er av er situation, det känns på något sätt betryggande att man inte är ensam i eländet ibland.
Ville egentligen bara komma in och skriva av mig lite eftersom min diagnos gör sig extra påmind det här året. Det hade gått nästan fem år utan manier och depressioner men i våras drabbades jag av blandtillståndet från helvetet och nu är jag i en tung depressiv fas efter det. Som konsekvens har jag misslyckats med att lämna in min kandidatuppsats och mitt sommarjobb har inte ens sett mig eftersom jag blev direkt sjukskriven efter typ två dagar. Nu vet jag varken ut eller in med ekonomin och framtiden vilket känns stundvis hopplöst.
En sak jag tänkt på är de stora byråkratiska konsekvenserna som blir till när man är som värst, har ni också tänkt på det? Det är liksom när man mår som sämst som man måste hålla koll på att ge rätt papper till rätt myndighet, man måste hårdtränas i det administrativa att vara sjukskriven.
Nu var det som sagt ganska lång tid sedan jag var deprimerad och jag hade glömt hur pass illa man mår… Ni som själv säkert suttit/sitter i samma sits, har ni några tips på hur man tar sig igenom dagarna? Hade verkligen uppskattat det.
Till sist, om ni läst så långt, ni är värdefulla och har en mening!
Puss & Kram
