ätstörning?

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Jag är en tjej på 16 år och jag är 164 cm lång och väger knappt 39 kilo. Jag avskyr att äta och tycker det är jätteäckligt. När jag väl äter så känner jag mig helt misslyckad, värdelös och äcklig efteråt. Vilket leder till att det går flera dagar mellan måltiderna och när jag väl äter så är det alltid yoghurt och frukt. Men efter varje måltid får jag panik och enorma skuldkänslor (även om jag bara ätit ett halvt äpple på tre dagar) vilket får mig att framkalla kräkningar tills jag får upp allt jag har ätit, då jag inte klarar av känslan av mat i min mage. Det känns som om jag kommer dö om det inte är tomt i magen. Det ända jag kan behålla är drickbara kalorier, som t.ex. juice.

    Jag upplever även mig själv som fet och är beroende av att gå ner i vikt, oavsett vilket nummer som vågen visar kommer jag alltid tycka det är för stort. Jag kan inte sluta svälta mig själv och jag vet inte ens varför. Jag vill bara ta så lite plats som möjligt och bli så liten att jag inte existerar längre. Tills det ända som kvarstår av mig är ett skelett. På ett sätt vill jag även känna mig själv, höra mig själv, och det gör jag bara om jag inte äter. Jag måste svälta mig själv till döds. Det är även som om jag har en röst i mitt huvud som skriker åt mig att inte äta.

    Mina föräldrar har panik på mig då jag bara fortsätter att gå ner i vikt, men jag älskar det då det får mig att känna mig levande. De vet inte om mina tankar om mat utan tror istället att jag går ner i vikt på grund av brist på aptit som orsakas av min diagnostiserade depression.

    Jag vet inte vad jag ska ta mig till, då föräldrarna snart kommer inse att depressionen inte alls är anledningen till min viktnedgång… Och jag är livrädd att de ska tvångsinlägga mig på en ätstörningsklinik. Men trots det kan jag inte äta för ätstörningen är det ända som är viktigt för mig och jag vägrar att släppa taget om den. Då dör jag hellre, jag vill att den ska döda mig! Men jag vet inte hur jag ska fortsätta svälta mig själv utan att föräldrarna kommer på mig, hur ska jag fortsätta?

    Jag behövde bara få ut mig allting så förlåt om min stavning och grammatik är värdelös.

    Vad jobbigt att må som du gör, och vad bra att du skriver om det här. Det finns hjälp att få, så du slipper bära på det här själv. Har du provat att prata med dina föräldrar om hur du mår, eller prata med någon lärare eller kurator på skolan? Eller prova att kontakta vårdcentralen där du bor? Hoppas du kan hitta något som känns bra för dig så du slipper må så dåligt!

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.