Hej. Jag är en man i 40-års åldern.
Jag har Aspergers syndrom Autism.
Jag kan inte somna alls utan medicin, jag har så allvarliga sömnstörningar att om jag inte får medicin att somna ligger jag vaken natt efter natt efter natt tills att parademens uppstår. Utan sömn är ingenting alls värt någonting och det enda jag längtar efter är att få dö. Döden för mig ser jag som den bästa tänkbara sömn man kan få. Jag älskar verkligen livet. Jag har mycket att leva för. Men när jag inte får sova så vill jag bara dö. De allvarliga sömnstörningarna ha pågått i 2 år, många helvetiska sömnlösa nätter har det blivit.
Andra människor verkar inte förstå inte vad jag menar när jag pratar det är verkligen frustrerande.