Vill sluta planera mitt självmord

Jag är 21 år och mitt liv har gått upp och ned under en längre period. Under 3 år är det dock en sak som ingett hopp och som hållt mig över vattenytan; en kille. Vi har aldrig pratat om vad vi egentligen ska få ut av vår relation, men oavsett om det har varit jobbigt att inte veta så har jag alltid haft hoppet om att vi ska ha en framtid tillsammans. Han har kontaktat mig dagligen och ofta skrivit fina saker vilket har fått mig att hoppas ännu mera att mina drömmar ska gå i uppfyllelse. Han har fyllt ett hål av närhet och social kontakt som jag har saknat.

I förrgår orkade jag inte mer och skrev ett långt meddelande om hur jag kände, varpå han kontrar med att vi nog uppfattat vår relation på olika sätt och att vi ska sluta höra av oss till varandra. Förra hösten slutade vi också att höras och det var den värsta perioden i mitt liv. Grät ca 10 ggr per dag inklusive på jobbet, låg på golvet och drack sprit dagligen, hade hans favoritlåt på repeat och googlade självmordsmetoder varje dag. När han sedan började prata med mig igen vände det och jag började må bättre.

Nu känner jag att jag halkat ned där jag var förra hösten, har skurit upp mina händer och ben, ser ingen mening med livet eller att göra saker. Sväljer tabletter utan att tänka och googlar tips på hur man knyter en snara. Kollar videos på folk som hänger sig och börjar överväga detta. För bara ca en vecka sedan var mitt liv på topp, och nu vill jag inte leva mer

Du min vän… det sämsta som finns, som de flesta gör några gånger under en livstid är att hänga upp sin tillvaro på en annan person. För om livet kretsar kring en person så är det självklart att världen rasar när den personen inte finns i närheten längre.

Lär känna dina triggers… vad kan du göra istället för att skära dig? Istället för att tycka synd om sig? Slå på en säck, ut och spring, gör något fånigt… allt för att bryta tankarna i huvudet… så mörka tankar kommer och det är lätt att ta tillfället iakt och göra dumma saker.

Skriv en lapp och sätt upp, något som påminner om att dessa tankar går över… gå och prata med någon…

Bryt dina vanemönster…

 

Anonym skrev:

Jag är 21 år och mitt liv har gått upp och ned under en längre period. Under 3 år är det dock en sak som ingett hopp och som hållt mig över vattenytan; en kille. Vi har aldrig pratat om vad vi egentligen ska få ut av vår relation, men oavsett om det har varit jobbigt att inte veta så har jag alltid haft hoppet om att vi ska ha en framtid tillsammans. Han har kontaktat mig dagligen och ofta skrivit fina saker vilket har fått mig att hoppas ännu mera att mina drömmar ska gå i uppfyllelse. Han har fyllt ett hål av närhet och social kontakt som jag har saknat. I förrgår orkade jag inte mer och skrev ett långt meddelande om hur jag kände, varpå han kontrar med att vi nog uppfattat vår relation på olika sätt och att vi ska sluta höra av oss till varandra. Förra hösten slutade vi också att höras och det var den värsta perioden i mitt liv. Grät ca 10 ggr per dag inklusive på jobbet, låg på golvet och drack sprit dagligen, hade hans favoritlåt på repeat och googlade självmordsmetoder varje dag. När han sedan började prata med mig igen vände det och jag började må bättre. Nu känner jag att jag halkat ned där jag var förra hösten, har skurit upp mina händer och ben, ser ingen mening med livet eller att göra saker. Sväljer tabletter utan att tänka och googlar tips på hur man knyter en snara. Kollar videos på folk som hänger sig och börjar överväga detta. För bara ca en vecka sedan var mitt liv på topp, och nu vill jag inte leva mer

Vi hör dig. Du måste ha haft det otroligt jobbigt som tänker så bestämt på att ta ditt liv. Trots det skriver du här på forumet, som ju är ett stödforum. Ibland kan det kännas som man inte orkar leva, men om livet var på ett annat sätt, så skulle man kanske det. Hur skulle DU önska att livet var?
Vi önskar att du testar att ta emot hjälp. Låt oss ge dig ett samtal. Ring eller chatta in till oss på 90101 eller https://chat.mind.se/
Du är anonym och det samtalet är bara för dig.

 

Som du sett i användarvillkoren vill vi inte att den här typen av dialog görs öppet här, både för din och andras skull, eftersom allvaret i det du berättar är stort och kan väcka starka känslor för andra. Vi har en specialiserad del av vår verksamhet just för den som har självmordstankar och där pratar du direkt med en specialutbildad volontär. Du har börjat här och låt det vara utgångspunkten. Kontakta oss och berätta precis det här.
Självmordstankar är extremt vanligt när man mår dåligt. Det behöver inte vara farligt, men det kan vara farligt att inte berätta om dem.
Ring eller chatta direkt men oss. Det kan knappast bli värre. Eller kontakta akutpsykvården, om det är lättare för dig. Ge lite tid för något annat att hända.
Du har ett val. Att besluta dig för att leva kan du göra om och om igen, men beslutar du dig att dö finns ingen återvändo. Döden är oåterkallelig. Hör av dig. Välkommen!