Hem > Forum > Depression > Värsta längtan av att försvinna från denna jord, men existerar fortfarande

Värsta längtan av att försvinna från denna jord, men existerar fortfarande

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Trådstartaren

    Det känns så tungt, men så tomt. Det känns så jobbigt, som om allt var emot mig. Just nu vill jag bara hoppa framför en buss, gå in i ett skog och aldrig komma ut igen eller bara sluta existera. Jag känner mig så dum, svag, idiotisk och hemsk som person. Jag borde inte alls existera, jag borde bara dö. Om man frågar varför, då kan jag bara säga att. Mitt liv då och nu är bara ett trassel av tur och hemskheter som har orsakats av mig. Jag har alltid varit värdelös sedan början av livet och borde därför bara sluta existera för gott. Om man frågar mig om jag har något positivt att säga om mitt liv, då har man frågat fel. Jag borde inte ha levt i första taget och borde inte heller leva nu. Jag har haft en sådan längtan att ta mitt liv så himla många gånger och har haft så många tillfällen att göra det. Varför gjorde jag inte det då? Varför lade jag ned den vassa kniven när jag hade chansen? Varför hoppade jag inte framför bussen när jag kunde? Just nu känner jag mig så himla feg för att inte ha gjort det, det är vad jag kanske är. En Dum, Svag, Idiotisk, Feg kille som inte kan något och som borde bara vara i en skog ensam och bara dö där. Jag kommer aldrig att gilla mig själv. Alla skulle vara mycket gladare utan mig i alla fall, ingen skulle sakna mig, ingen skulle komma ihåg mig, ingen skulle tänka om mig. Ett bra plats, en dålig person. Den personen är jag. Jag borde bort, jag orkar bara inte mer med mig själv. Och som om någon skulle någonsin sakna mig, ingen kommer att göra det. Jag borde bara bort.

    Avatar

    Hmm låter jobbigt! Men jag antar att du är en snäll kille som gör allt för att vara snäll mot alla. Men när trycket blir för stort så smäller du av och är aggressiv på folk och saker. Din text påminner om min älskde bror.

    Ser att det är ett tag sedan du skrev hur mår du idag?

    Jag vet precis hur du känner dig. Jag ångrar också de gånger jag inte tog chanserna jag hade, de fönster jag hade, när möjligheten uppenbarade sig för att ta livet av mig. Jag vet att jag kommer att göra det och jag önskar att det redan var gjort. Jag är så trött på lögner. Precis som du tycker jag att mitt liv är bortkastat, kunde ha varit någon annan till nytta istället. De som vill leva tvingas dö i någon sjukdom eller olycka och här sitter jag och bara vill dö – fortfarande.

    När nästa fönster öppnas för mig kommer jag inte att tveka. Inte låta mig luras av dessa människor som påstår sig kunna hjälpa här. De som försöker slå i mig och andra att allt man behöver är ett samtal med Mind som aldrig går att få till, men som de ljuger friskt om. Ja jag är urförbannad på Mind för att de luras som de gör. Det enda de vill är att man inte skall få prata om att man vill och tänker ta livet av sig. Mind kan inte göra något. Ingen kan göra något åt vår önskan att bara försvinna. Livet är meningslöst och människor försöker slå i oss att vi har fel. Trots det skall vi alla dö en dag. Jag kan dö i morgon i en olycka och det är helt OK men väljer jag att ta ödet i mina egna händer och ta ansvar för när och hur jag dör är jag sjuk? Hur hänger det i hop?

    Vem har bestämt att alla måste vilja leva även när vi känner oss värdelösa och i mitt fall är det också. Vi skall ju alla dö i alla fall. Vad spelar det för roll när och varför är det fel bara för att man själv tar beslutet?

    Avatar

    Kära OLive Qokpi (Teal Lapesy förlåt att jag nappar din tråd)

    J De som försöker slå i mig och andra att allt man behöver är ett samtal med Mind som aldrig går att få till, men som de ljuger friskt om. Ja jag är urförbannad på Mind för att de luras som de gör. Det enda de vill är att man inte skall få prata om att man vill och tänker ta livet av sig. Mind kan inte göra något. Ingen kan göra något åt vår önskan att bara försvinna. Livet är meningslöst och människor försöker slå i oss att vi har fel. Trots det skall vi alla dö en dag. Jag kan dö i morgon i en olycka och det är helt OK men väljer jag att ta ödet i mina egna händer och ta ansvar för när och hur jag dör är jag sjuk? Hur hänger det i hop? Vem har bestämt att alla måste vilja leva även när vi känner oss värdelösa och i mitt fall är det också. Vi skall ju alla dö i alla fall. Vad spelar det för roll när och varför är det fel bara för att man själv tar beslutet?

    hmm – har jag missförstått något? MIND har aldrig sagt att ett samtal kan rädda någon eller ännu mindre bota – ett samtal är väl bara en livlina för stunden om jag förstått saken rätt.

    Har ändå hängt här i två år och jag upplever inte att MIND luras – de har aldrig lovat bot – bara medmänniskor som lyssnar. Ingenstans står det att du inte får prata om en önskan att dö – men du får inte publicera bilder eller skriva att du SKA göra det efter vad jag förstår. Jag skriver i flera trådar där människor pratar och diskuterar saken och har inte märkt att MIND taggit bort vare sig inlägg eller på annat sätt lagt sig i trots diskussion runt tankar om självmord.

    Efter vad jag läst på så är MIND = den gamla föreningen Svenska föreningen för psykisk hälsa grundad 1931 med nytt namn.

    Det betyder att det är liksom inbyggt att de vill att människor ska vårdas för sina psykiska problem och motsägas i sin vilja att ta livet av sig. Men det finns en befogad kritik i att Sverige är dålig på att ta hand om dem som psykiskt inte följer det som ses som normalt i samhället. Jag kan oxå säga att forskningen runt hjärnan och vad som kan ses som normal biologiskt och fysiologiskt och enligt samhällsnormen sällan har gjorts för att bota eller dämpa sjukdomar som yttrar sig psykiskt och inte fysiskt är ganska liten. Där har du en point – för jag håller med dig om att OM man ÖPPET Fick diskutera allt som rör psykiska tillstånd så som en vilja att ta livet av sig så skulle stigmat försvinna och forskning runt hjärnan och dess tillstånd kunde föras på ett mer effektivt sätt.

    Sedan kommer vi till den etiska frågan – om vi skulle kunna ta bort ångest; Vill verkligen ta bort det? Många av mina vänner som jobbar med konst säger att de inte skulle kunna arbeta om det limbo som de upplever är följden av att vara ångestfri? Själv har jag använt min för att våga göra saker som jag inte skulle ha gjort utan den. Kanske vi inte ska bota utan lära oss att hantera den med eller utan mediciner – för jag håller med dig att ångest och självmordstankar kan förlama en oxå. Och förlamning är inte heller bra.

    Jag har läst ganska många inlägg av dig här och jag undrar vad du behöver – att bli med ångest (svårt) eller hantera din ångest (möjligt)? Eller bara få lufta din vilja att ta livet av dig och få rekommendationer om vad man ska göra för att det ska gå så smärtfritt som möjligt?

     

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.