Världen är svartvit igen

Hej,

Jag har haft psykiska problem så länge jag minns och fick också nyligen en diagnos som har förklarat nästan hela mitt liv och varför jag är den jag är. När jag var 16 sökte jag hjälp akut på BUP , det var första gången jag vågade ta kontakt med psykiatrin. Jag fick hjälp där i 1 år och flyttade sedan utomlands under 2 år och träffade en psykiater och fortsatte med medicineringen där. I slutet av januari flyttade jag tillbaka till Sverige och efter 3 år med många erfarenheter av vården som försämrat min ptsd så valde jag att avsluta all kontakt med psykiatrin och medicinen. Först kändes det som att jag kanske inte hade några problem längre men sakta men säkert började de paranoida tankarna, ångesten, depressionen och tomheten komma tillbaka. När jag öppnade ögonen så var världen ännu mer svartvit och fyrkantig än den brukade vara och jag började skada mig igen. Jag pratar bara med min mamma förutom när jag spelar glad och hälsar på klasskamraterna, efter skolan går jag alltid raka vägen hem eller till biblioteket. En av medicinerna var mot psykoser och jag hade or har paranoida tankar och har som värst upplevt milda psykoser som har lett till inläggning för 2 år sedan innan jag började med medicinen. Det är läskigt, jag har tankar där jag är helt övertygad om att andra allvarligt ska skada mig och jag blir rädd och det blir som olika komplexa sagor och strategier för hur jag ska undvika dem. Samtidigt som jag tvivlar på om det där ens är ett problem så har jag en känsla av att jag behöver hjälp men det är svårt att våga söka hjälp när man inte vågar lita

Jag har haft psykiska problem under en lång stund också! Jag mår som skräp varje dag.

Jag brukar inte spela gladd längre, jag orkar bara inte längre. Detta gör ju så klart att jag blir ensam eftersom ingen vill hänga med en person som mig, inte många i alla fall och inte dem som har gått i skolorna jag har vart vid.

Jag vet var du menar. Dem kommer ju alltid tillbaka. Sjukdomarna försvinner inte värst lätt, jag kom ett år sen när jag trodde att allt skulle bli bra igen och så blev det bara värre.