Varför känns de såhär?

Hej. Jag är en tjej som är 22 år gammal. Jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig eller hur. Jag har gått hos terapeuter och äter just nu något som heter Lergigan. (Har någon erfarenhet av de?)

Jag har alltid haft ett väldigt trygg liv och alltid tänkt att sånt här inte kommer hända mig. Men likt en bomb slog de ner en dag.

De hela har jag kommit fram till började när min kusin valde att avsluta sitt liv för 3 år sedan. Något som påverkade mig mer än vad jag någonsin erkänt eller visat för någon. Jag började dricka väldigt mycket och festa, hade självmordstankar och  träffade killar och försökte på något sätt lugna den ångest som gnagde inom mig. Sen träffade jag min nuvarande sambo som på alla sätt försöker resa mig och de har väl blivit bättre. Men jag ramlar alltid ner i de där hålet igen, de mörka och ångestfulla hålet som jag inte hittar någon utväg ifrån. Jag pluggar och jobbar och känner bara att mina studier är de ända som får mig att hålla skenet uppe. ska de alltid kännas så här? De är så svårt att sätta ord på det. Jag kan sitta på jobbet och överanalysera minsta detalj och tycka allt jag gör är fel, vilket spär på den underliggande ångesten. Jag har märkt att jag tappar fokus i jobbet, glömmer bort saker och jag vet inte om allt hänger ihop. Hur ska man veta när allt liksom tar slut? Hur göra man?

[Green Dyjyse]

Känner igen vissa saker i din beskrivning. För mig ”small det till” när jag var i 30-årsåldern.
Det du ska ställa in dig på är att det troligtvis inte går över, det kommer alltid att finnas kvar hos dig. Det viktiga är att hitta sätt att leva med detta, samt hitta saker i livet som gör att de dåliga perioderna inte blir så stark eller långdragna. Det kanske låter negativt när jag säger att det inte går över. Det jag menar är att det kommer finna kvar hos dig, men till vilken grad är svårt att veta.
Försök hitta saker som du gillar att göra. Försök att sätta upp mål, men att målen är realistiska sett till de problem du nu har. ”Pressa” dig lagom, alltså.
Din medicin har jag ingen erfarenhet av. Känns det som att den hjälper?
Vad har ni pratat om hos terapeuterna?
Ett tips är att skriva ”dagbok”, så det blir lättare att sätta ord på dina känslor.

En typ av “dagbok” funkar ibland. Skriva ner små saker som har gått bra för dagen, små framsteg. Understryka det som blir rätt istället för det som blir fel.

Att lära dig att känna igen och hantera din ångest är också bra. Försök att prata med din sambo så att ni tillsammans kan hitta saker som hjälper dig vidare?
Jag är estetisk så för mig hjälper det att skriva/rita/måla när jag känner mig deprimerad eller ångestfylld. Jag har även gjort en vana av att tala om för min mamma eller syster när det känns jobbigt, då går vi på en promenad tillsammans.
Är du religiös kanske det finns något eller någon i din religion/grupp som kan trösta lite.

Lergigan är ett sk. antihistamin dvs en typ av läkemedel som används vid allergier.

En del av biverkningarna är att de har en lugnande icke beroende framkallande effekt.

Så de kan därför användas vid tex ångest & alkoholmissbruk.

Mvh

Michael