Hem > Forum > Depression > Varför har man försökt klara livet utan sammanbrott?

Varför har man försökt klara livet utan sammanbrott?

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3
  • Nu är jag utsparkad från psyk!

    Eftersom jag har klarat hela livet hittills, skola och jobb, och mitt jojo‐psyke inte blir bättre av medicinen, åker jag ut och skall hanteras av vårdcentralen. Har man kommit så långt (60+) så utreder vi inte vidare säger de.

    Gjorde ett test för några månader sedan, men tyvärr fanns fler hemma när jag däckade, så det blev ambulans in till sjukhuset och jag överlevde. För lite medicin, för mycket vård☹ Jag vill få inskrivet i min journal att det INTE skall göras någon livsuppehållande behandling. Nu hittade jag i alla fall rätt piller, ingen har ens misstänkt att jag fixade det själv, precis som jag vill. En stor och tydlig stroke utan minsta spår på hjärnan sade de😂. Noll koll, tänker jag, men alla tror att jag själv tror på stroketeorin. Men nu vet jag hur det skall gå till i alla fall. Eller vilken miss jag inte skall göra om. Kass på planering, men man lär sig. Annars hade det varit gott att få en diagnos och behandling som funkar. Kunde vara gott att hänga med en sommar till innan man sätter tofflorna för gott. Men gamla gubbar är inget att spara på förstår jag.

    Jag förstår vad du menar med att varför har man ens försökt klara sig själv och så får man ingen hjälp – pga. det. Herregud. Som om det skulle finnas ett totalt samband mellan vilken nivå man befunnit sig på och där hjälp ska utebli om man varit så jävla kompetent att man lyckats överleva, kanske mot alla odds. Jag blir förbannad, som du kanske hör också.

    I en rimlig värld borde psykiatrin hedrat dig, tagit hatten av, att du klarat livet utan sammanbrott – trots utebliven hjälp i 60 år. Om det inte är något att hylla och se som den uppenbaraste anledningen till att erbjudas en liten hjälpande hand efter allt slit, har jag svårt att se rimligheten i varför en endaste människa någonsin ska få hjälp? Är det att kämpa så lite som möjligt som ger högst utdelning i hjälpinsatser? Det är för orättvist och helt absurt.

    Ta inte livet av dig, fina du. Världen behöver såna som dig. Såna som har humorn kvar.

    Kanske inte förstår dig men känner med dig.
    vad är de för tabletter du fått tag på?

    Trådstartaren

    Jag har beställt lithium på nätet, hjälper lite, men jag vet inte om det blir biverkningar som handikappar om man tar för mycket. Jag har bara doserat lite mer än vad som anges som kosttillskott, men funderar på att öka dosen rejält. Om det hjälper kanske jag har hittat en lösning som inte vården vill testa. Lithium är klassat som läkemedel i Sverige, och endast psyk får skriva ut. Men de vill inte. Vårdcentralen får inte, så själv är bäste dräng, tänker jag. Fast jag vill inte få en hjärnblödning och bli en grönsak (kan ge högt blodtryck, som jag nog redan har).Jag knaprar redan Venlafaxin, som inte lär passa bra ihop med Lithium, så i såfall får jag testa att skippa Venlafaxin. Jag fick en annan antidepp innan som var helt ok att avsluta livet med, fast jag chansade för tidigt (för lite hemma) så det sket sig. Ambulans, sjukhus och hem igen. Nåväl, övningen avslutad utan åsyftat resultat. Testa ökad dos Lithium och ta grönsaksrisken? Självklart måste jag testa utan läkarsamråd, annars blir jag väl stoppad och får dö nyfiken.

Visar 4 inlägg - 1 till 4 (av 4 totalt)
3

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.