Värdelös

Känner mig värdelös och som att jag bara är i vägen pga mina diagnoser, för att folk i min närhet behöver ställa om sig och tänka på vad de säger till mig. Får höra att det är mycket kring mina diagnoser och ja det är de, men det känns som att det är mitt fel på ett sätt när jag får höra att det är jobbigt gällande mina diagnoser. Som om jag valde att få dessa diagnoser och att det är jag valde det för att göra det jobbigt för andra… 😔

Förstår att det gör hemskt ont att bli kritiserad på det här sättet! Och för något som knappast är ditt fel eller självvalt. Har haft lite liknande situation med min ursprungsfamilj där det hetat att jag är för negativ, en martyr, självupptagen, behöver gå vidare från uppväxten, mm. Gjorde faktiskt så att jag minskade på att öppna upp mig om mina tankar eftersom det kändes som ett sånt svek att bli sedd som “ett problem” istället för människa med normala känslor efter omständigheterna. En liten omtanke eller värme hade liksom inte skadat. Har du möjlighet att vara mer sparsam med vad som rör sig i din själ och hur diagnoserna påverkar dig med några av de här personerna? Kanske speciellt med de som är som mest oförstående och tycker det är jobbigt? Så du slipper känna de här skuldkänslorna över att du känner som du känner och vad du behöver hjälp med?

Kram