Vad vågar jag säga till min läkare?

[Pink Jikone]

Sitter här med sjuk ångest så jag skriver lite här.. Jag ska snart till min läkare då jag mått sämre igen under en period, men jag vet inte vad jag vågar säga… sist jag berättade om mina självmordstankar och försök så ville han skicka mig till psyk, sen blev soc indragna för att kolla så barnen har det bra. Det har de men jag vill inte utsätta de för samma sak igen så nu vill jag inte berätta men samtidigt vill jag ju ha hjälp för jag orkar inte må såhär och mina tankar går hela tiden i hur/ när jag ska ta livet av mig på bästa sätt…

Har du någon psykologhjälp?

Vad svårt! Blir lite perplex att det får gå till så att soc blir inkopplad sådär. Hur ska man då våga vara ärlig? Förstår absolut att du nu vill väga dina ord ytterst noggrant. Fina du, gud så orättvist i sammanhanget ändå <3

Kan du linda in det här på något sätt att du mår oerhört dåligt och känner dig “beklämd” över det? Liksom prata som om du vore orolig för en anhörig? Det kanske kan visa på stabilitet men även tydlighet att något mer behöver göras?

Min erfarenhet är lite ibland att sjukvården och läkare kan oftast läsa mellan raderna när man uttrycker sig vagt om hur man mår, men ändå ju säger egentligen rakt ut vad man menar. Det kanske då skulle kunna leda till att han tar dig på allvar men inte blir tvingad till att göra orosanmälningar eftersom inget konkret sagts rakt ut (eller hur det nu fungerar i systemet)?

[Pink Jikone]

Anonym skrev:

Har du någon psykologhjälp?

 

jag har en kurator som jag går till på vc, vilket har varit skönt att haft nån att prata med. Men nu känner vi att jag inte kommer vidare så jag vet inte vad som händer.

[Pink Jikone]

Red Simyna skrev:

Vad svårt! Blir lite perplex att det får gå till så att soc blir inkopplad sådär. Hur ska man då våga vara ärlig? Förstår absolut att du nu vill väga dina ord ytterst noggrant. Fina du, gud så orättvist i sammanhanget ändå <3 Kan du linda in det här på något sätt att du mår oerhört dåligt och känner dig ”beklämd” över det? Liksom prata som om du vore orolig för en anhörig? Det kanske kan visa på stabilitet men även tydlighet att något mer behöver göras? Min erfarenhet är lite ibland att sjukvården och läkare kan oftast läsa mellan raderna när man uttrycker sig vagt om hur man mår, men ändå ju säger egentligen rakt ut vad man menar. Det kanske då skulle kunna leda till att han tar dig på allvar men inte blir tvingad till att göra orosanmälningar eftersom inget konkret sagts rakt ut (eller hur det nu fungerar i systemet)?

Tack för ditt svar!

Jag berättade allt för läkaren igår och han skickade mig till psykakuten (åkte jag inte själv så blev det med poliseskort så frivilligt skulle jag inte kalla det) så jag ångrade direkt att jag var ärlig. Där fick jag prata med en psykolog och då kände jag att jag inte vågade säga allt utan förnekade vissa saker. För jag vill absolut inte bli inlagd, han pratade inget om en soc-anmälan och jag fick åka hem. Fick lite nya mediciner sen att jag skulle ha tät kontakt med läkaren och kuratorn på vc, samt sjukskriven en månad men ingen långsiktig plan. Så vad gjorde jag där hela dagen?? Fattar inte hur det här ska hjälpa…

Meh, vad knäppt! Det måste finnas ett mellanting där att inte bli inlagd, inte få en soc-anmälan på sig, men heller inte bollas tillbaka till läkaren och kuratorn? För mig hände det att vårdcentralen tillslut skickade mig till en ångestmottagning där jag skulle börja gå sporadiskt. Borde inte du få något liknande? Alltså få tid hos en riktig psykolog dit du går någon gång i veckan för att få bättre hjälp? Verkar ju skumt att det är antingen mer eller mindre obefintlig hjälp (den med läkaren och kuratorn) eller så är det inläggning som gäller? <3

[Pink Jikone]

Red Simyna skrev:

Meh, vad knäppt! Det måste finnas ett mellanting där att inte bli inlagd, inte få en soc-anmälan på sig, men heller inte bollas tillbaka till läkaren och kuratorn? För mig hände det att vårdcentralen tillslut skickade mig till en ångestmottagning där jag skulle börja gå sporadiskt. Borde inte du få något liknande? Alltså få tid hos en riktig psykolog dit du går någon gång i veckan för att få bättre hjälp? Verkar ju skumt att det är antingen mer eller mindre obefintlig hjälp (den med läkaren och kuratorn) eller så är det inläggning som gäller? <3

Ja det är helt knäppt, när läkaren och kuratorn på vc vänder sig till psyk för att de inte kan hjälpa mig tillräckligt sen bollar psyk bara tillbaks. En ångesmottagning vet jag inte om vi har här, kanske ska fråga imorgon när jag ska tillbaks.

nu är jag så arg för att jag gick med på att ta antabus för att minska impulsgenombrott som det kallas för… nu tänker jag inte ta dem. Jag dricker typ aldrig men när jag gör det eskalerar ju tankarna det vet jag men ändå.

Ja, försök få till att du får tillgång till en mottagning som du kan komma på samtal hos? Fick du ångestdämpande och som hjälper något här och nu?  <3

[Pink Jikone]

Red Simyna skrev:

Ja, försök få till att du får tillgång till en mottagning som du kan komma på samtal hos? Fick du ångestdämpande och som hjälper något här och nu? <3

jag tar ocsascand vid behov sen Theralendroppar och propavan till kvällen för att få sova. Så sover gör ja nu som tur är men dagarna är fortfarande tuffa att ta mig igenom.

Förstår det <3 Hur går det för dig? Hur mår du idag – om du vill säga?

[Pink Jikone]

Red Simyna skrev:

Förstår det <3 Hur går det för dig? Hur mår du idag – om du vill säga?

Tack för att du frågar!!

igår kände jag ett litet hopp om att det skulle vara på bättringsvägen. Tränade och lunchade med ett par träningskompisar, efter det sov jag 4h på dagen men när jag vaknade var jag nöjd över att tagit mig ut och gjort något. Somnade på kvällen ialf, kanske pga medicinen.

Idag när jag vaknade var allt skit igen, känner mig som en svikare mot mina kollegor eftersom jag är sjukskriven och dåligt samvete mot min familj som då jag inte riktigt orkar vara ”som vanligt”… så ångesten slog till igen och har suttit i större delen av dagen. Imorgon har jag återbesök till både läkaren och kuratorn efter varandra. Men till läkaren vill jag inte säga sanningen den här gången då han sist ville att jag skulle läggas in… plus att jag är så rädd för en ny orosanmälan…

hur är det med dig? Känner du att du nu kan hantera ångesten bättre? (Jag gissar att ångesten fortfarande kommer)

Vad fint att det kändes bra ett tag där! Såna stunder är verkligen guld värda <3 Hoppas det sker snart igen!! Träning och rätt sorts kompisar kan verkligen svänga om hela ens dagliga mående, inte klokt egentligen hur välmående vissa grejer är.

Hoppas innerligt läkaren har något nytt i rockärmen, liksom. Kan erbjuda något som fungerar.

Det är okej med mig. Har inte så mycket ångest utan känner mig mer tom. Det kan vara så vissa dagar. Haft för lite inaktivitet, mindre socialt, under de senaste dygnen. Då brukar det bli så. Tack för att du ville fråga!

Håller tummarna att det blir bättre möten imorgon <3