Vad gör man när det inte finns något som ger glädje?

Hej,
Jag är fast i en loop där allting känns som ett måste och ingenting är kul längre. Jag har en stark känsla av att inte orka eller vilja göra någonting. Jag vill inte äta, jag vill inte gå till jobbet, jag vill träffa vänner osv. Så jag undrar om det finns något smart sätt att komma ur den här loopen,
Tacksam för att ni finns!

Känner igen mig. Jag är i samma loop. Jag har ocd och ångest som jag försöker övervinna men det går inte.. känner en hopplöshet i livet, inte som att jag inte vill leva men ändå försöker hitta en mening. Är egentligen en sympatisk och empatisk människa, men det bli svårare med tiden att känna för andra när man är uppe i sig själv.

[Purple Qequmi]

Anonym skrev:

Hej, Jag är fast i en loop där allting känns som ett måste och ingenting är kul längre. Jag har en stark känsla av att inte orka eller vilja göra någonting. Jag vill inte äta, jag vill inte gå till jobbet, jag vill träffa vänner osv. Så jag undrar om det finns något smart sätt att komma ur den här loopen, Tacksam för att ni finns!

Tyvärr har jag inget bra råd eller tips eftersom jag själv har känt mer eller mindre hela livet att jag inte har något som man kan kalla intressen, saker jag blir glad av, etc.  Det låter som att du hamnat i en depression, har du varit deprimerad tidigare?

För mig är det dessvärre så att ingenting liksom “tänder mig” och väcker lustkänslor. Och tro mig, jag har provat massor av olika fritidsaktiviteter, studier, jobb & grejer under åren! Det har typ alltid varit så.. Det verkar vara sån jag är bara! ☹️ Och det GÖR att jag går in i depressioner. Enda gångerna jag mått bra på riktigt och varit glad är typ på julaftnar och födelsedagar när jag var liten och ung, och när jag varit nyförälskad. Jag har troligtvis kronisk dopaminbrist i hjärnan och jag äter Elvanse mot det. För att få känna mig som “alla andra gör”.

Nog om mig! Vad är din erfarenhet och uppfattning om antidepressiv medicin och samtalsterapi?

Kram ❣️

Hej,

När jag känt så har det för mig handlat om att jag inte varit stimulerad i det jag gjort och även att jag upplevt livet som en upprepning av gårdagen. Är det så du också känner? Liksom en orkeslöshet och motsatsen till nyfikenhet vad som kan komma att hända härnäst?

Ett tips kan vara att försöka på något sätt få tillbaka kontakten med sitt inre? T ex genom att lyssna på musik för att komma närmare sin själ och därifrån få lättare att navigera vad som skulle kunna få en ur loopen igen? Tänker att om man har kompisar som man egentligen är lite trött på för att det är samma ämnen som behandlas, vardagen är snarlik gårdagen, och sedan inte ha ork eller lust till att göra något på fritiden är det så lätt att man känner likgiltighet inför att ens äta. Är det så för dig?

Mitt tips är alltså att försöka rikta uppmärksamheten inåt och sedan därifrån försöka få in mer stimulans och saker som du känner pyttelite entusiasm inför. Säg t ex att gå på en konsert med din favoritartist, eller gå på ett museum som handlar om något du är intresserad av eller liknande. Jag tror på kultur! Om man är kulturellt intresserad förstås. Eller kolla på filmer som tar en till “andra världar” kan vara en befrielse och väcka något i en eventuellt?