Ugly thoughts… livs historia plottrig

Jag vet inte hur vem som kommer läsa, jag tror inte detta är till någon hjälp för någon annan än möjligen för mig själv, men var börjar jag?

Från början? Mitt i? Från idag? Denna minut? Med känslan jag har i mig just nu? Känslan som skriker ge upp, avsluta allt, du är värdelös, ingen kommer sakna dig, du har inget värde ändå. 

 

Ska man ha med ha med sitt livs historia? Ska jag behöva bocka av saker för att få stöd från vården? Ska jag behöva genom lida mina “demoner” som jag burit i 25 år om och om igen. 

Det är väl dags att sätta TW på texten så ni som läser är förberedda. kommer inte gå i djupa detaljer men ändå lika bra att sätta de.

tw kommer handla om

• Våldtäkter
• Abort
• Misshandel /psykisk/fysisk
• Självmord

 

Jag minns inte mycket från min barndom där min far var inblandad och det lilla jag minns är inget positivt. Jag minns att vi sitter på Macdonalds och att jag får en happy meal, jag minns att jag får en extra cheeseburgare för jag var hungrig. Jag är runt 5 år gammal när detta sker.

Ett annan minne är när vi åker bil. Jag tror vi åker hans gamla röda Amazon bil, den har ingen bilbälten bak i bilen så jag sitter på passagerarsidan i nästa stund är vi ute i skogen och han har byxorna nere och sitt kön i min mun.

Mitt syskon gav mig ett sugmärke på ansiktet och vi tyckte det  var jätte kul, min pappa blev så klart jätte upprörd och sa att det inte alls var okej för nu skulle människor tro att att han misshandla mig.

Mamma jobbar och pappa passar oss hos henne, allt är bra men jag vill inte ha han där, jag vill ha mamma.  jag minns inte så mkt mer än orden och smaken… ” vill du att pappa ska kissa i munnen på dig”.

Jag vet inte hur många övergrepp han gjorde på mig, jag vet inte hur gammal jag var när det började.  jag tar reda på det när jag är redo. 

Jag berättade för min mamma iaf, och han fick sitt straff. När han var ute sen igen efter X antall år så hade vi kontakt person med oss så vi kunde träffa honom 1 gång varannan månad el så tills han en dag sa stopp, han ville aldrig mer se oss igen sa han mitt framför ögonen på oss. Han orkade inte mer.  Tack för det.

Mitt behöv av närhet växte, jag behövde bekräftelse, jag behövde bli sedd, jag blev inte de hemma, min mamma var ensamstående  med 3 barn.  Hon kände inte så bra med pengar och vi åt henne ur huset så hon behövde ta alla pass hon kunde.  Jag var så klart sladdisen. mina syskon sa alltid att jag var så bortskämd mm. det gick alltid dåligt i skolan, jag kunde inte koncentrera mig i skolan, så internet blev min fristad, hemsidor där man skrev till random personer som man trodde man lärde känna.

Där kom jag i kontakt med en pedofil, han gjorde inget fysiskt mot mig, jag tror nu i efterhand han försökte grooma mig men han gjorde ett jäkligt dåligt jobb med det. Han laddade dock på pengar på min mobil hela tiden utan att jag bad om det så vi kunde skriva, ringa, vi träffades en gång och jag lät han ta på mig, jag var då runt 10 år han ville mer och jag frågade om han hade kondom vilket han sa nej till jag sa att då fick han inte vilket han gick med på (!?)  men vi gjorde annat.

vi höll kontakten tills jag var 13 år sen ville jag “växte” jag ifrån honom och han hotade då med att en massa saker och att jag var skyldigt honom en massa pengar för att han hade laddat på telefonen åt mig. Vilket jag då förklarade att jag aldrig bett honom och att han faktiskt är pedofil så han borde vara glad över att jag inte polisanmäler honom.

Efter detta hade jag en drös med internet killar som var närmare min ålder som man aldrig träffade men som man såg på cam och chattade med fram tills jag var träffade killen som tjatade tills sig min oskuld.

vi hade varit vänner i 2 år o varit små betuttade i varandra men inget mer sen så blev vi ett par och han var de värsta som kunde hända mig.

Vi var hos honom ute på landet, och så kom samtalet alla mina polare har legat med sina tjejer vi kan väl också göra de?  Varför inte? Snälla? Men snälla? Va inte så tråkig! Det blir kul. Jag lovar att vara försiktigt. Det blir första gången för mig också.  Om du älskar mig så ligger du med mig.

Och så låg vi.  han höll inget av sina löften, det gjorde ont, jag blödde, han var inte försiktig eller snäll det var inte första gången för honom.

Denna kille är för mig en mardröm.  Han ljög så mycket för mig, han var otrogen hela tiden mot mig med minst 2-5 andra tjejer samtidigt jag vet att vi bara var tonåringar men det har satt sina spår så hårt i mig att jag än i dag har svårt att lita på min partner.

Detta kille trodde på andar också, han skrämde skiten ur mig genom att bli “besatt” av andar ibland och de började oskyldigt med att han bara sa något som text “här stod det en soffa förut” och pekade på tv bänken till att han under sexet blev besatt och tog stryptag på mig alltså inte lös el så nu utan ordentligt jag såg stjärnor och kunde inte andas. hade inte hans pappa kommit in i rummet och dragit bort honom så vet jag inte vad som hade hänt.  Men vårt förhållande tog slut där.

Men vi kommer stöta på varandra igen tyvärr

Jag träffade en ny kille rätt omgående då denna var en vän till exet och mig och vi föll pladask för varandra. Grejen här var att denna magnifika människa höll på med droger. Men så som jag älskade honom och hans mamma <3 Vi var unga och åkte ut för mkt strul tillsammans. Han åkte in på behandlingshem och jag åkte nästan in på ett ungdomshem för min mamma orkade inte med mig mer jag var väldigt stökig som tonåring. utåt agerande, sökte kärlek, närhet, jag var nästan aldrig singel, jag klarade inte av ensamheten.

Och jag blev gravid med denna kille. Vettskrämd berätta jag detta för min mamma som inte visste om att jag var sexuellt aktivt helt ännu. Vi planerade in en abort v 10. De tog ett tag innan vi kom på att jag var gravid.

Mitt under allt detta så har jag och min nuvarande börjat dansa och mitt ex är med på denna kurs, och då skulle vi iväg på en grej så vi beslutade att vi alla tre skulle sova hos mitt ex då alla är vänner.

men så kunde inte min nuvarande så de blev jag som sov hos mitt hos mitt ex. Det ska ju go bra…tänker man ju.

Det är min födelsedag, vi koller på Spindelmannen jag minns inte vilket, jag vet att han tvingar sig på mig jag vet att jag inte vill, att jag försöker säga nej men jag fryser till jag kan inte röra mig, jag ser filmen i bakgrunden och jag känner han över mig. jag vet att jag är gravid med min nuvarande och mitt ex är över mig och jag mår illa. Hur fan hamnade jag här.

När jag åker bussen hem dagen efter gråter jag, jag bara gråter min kille väntar på busshållplatsen och vi går hem till mamma och jag berättar vad som har hänt och jag ber honom att inte berätta för mamma, vilket han gör ändå hon ringer polisen och  det blir en anmälan som kommer att bli ord mot ord och läggas ned.

Aborten blev ett missfall några dagar efter våldtäkten men vi åkte in till sjukhuset för att göra en abort iaf för att vara säkra på att få bort embryot. min nuvarande var hög på droger och vi gjorde slut.  kort där efter.

Jag träffade en kille från en annan kommun vi var ihop i ca 2 år, men så kom jag på honom med att skriva sex meddelande till andra tjejer så vi gjorde slut.

Sen träffade jag Killen i gymnasiet, vi var super kära, dejta gjorde slut, blev ihop, gjorde slut förlovade oss, gjorde slut för gott.

Efter honom Var det Mr M. Åh Mr M. Vad hade jag varit utan honom.

Han har förstört mig och fått mig att växa samtidigt så jag vet inte om jag vill tacka honom eller klappa till han jävligt hårt!

Vi förstod aldrig varandra, så det var väl därför vi drogs till varandra, vi var så olika, han var överklass jag var underklass, hans föräldrar hatar mig min mamma avguda honom typ. Vi hade inga direkta gemensamma intressen, men vi hade kul tillsammans och fantastiskt sex.  Det var nog därför vi var ihop så länge som vi var. Men han respekterade aldrig mig som människa eller mina val. Han tryckte ner mig psykiskt. nervärderade  mig.

vilket blev tydligare för mig efter att det tog slut mellan oss och jag är så otroligt lättad över att det är slut över oss på ett sätt men jag saknar vänskapen vi hade.

 

 

Så nu sitter jag här, klockan är just nu 01:00 det blev Lördag för en timme sedan, Jag mår skit över mitt liv, jag får djupa depression och vill ta livet av mig då o då. Min KBT bara lyfter på ögonbrynet när jag säger att jag skulle vilja kolla om jag har borderline (jag vet att diagnosen har ett annan namn orkar bara inte kolla vad de heter just nu)

Jag orkar inte ha depressioner som kommer i vågor, det hade varit skillnad om de hade varit som en röd linje som hade varit där lika stadig hela tiden men för mig är det som ett jävla hav, ena dagen är den nästan inget för att nästa så drunknar jag nästan i det och tar livet av mig.

Jag har under mina 27 år försökt velat dö många gånger men bara aktivt försökt 1 gång.  jag orkar snart inte mer.