Jag har bestämt mig, och det känns så bra.
I flera år har tankarna på självmord funnits där men ändå vart så långt bort. Det har känts rätt men ändå så fel.
Kommer folk tycka det är egoistiskt?
Kanske, men nu går det verkligen inte mer.
Jag tycker egentligen det är sorligt när liv avslutas alldeles för tidigt, men det är inte värt att fortsätta nu.
Jag tänker nästan varje dag att “detta är sista gången jag gör detta, så jag måste njuta av det till fullo” men på något sätt känns det bra.
Det visar på att detta är min verklighet nu och att jag verkligen menar allvar med det.
En sista resa, en sista fylla, en sista promenad vid stranden, en sista blick på solnedgången.
Det är så fruktansvärt vackert så att det gör ont i hjärtat men samtidigt tror jag det är ännu vackrare på andra sidan.
