Hem > Forum > Depression > Ta inte Självmord – Det finns hjälp

Ta inte Självmord – Det finns hjälp

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4
  • Hej allesammans.

    Jag börjar denna tråd för att försöka hjälpa er som har problem så gott jag kan.

    Jag är 42 år och har lidit av djup ångest/depression i hela mitt liv. Detta ledde till att jag började med droger vilket gjorde att jag blev ännu sämre i mitt mående och det slutade med att jag försökte ta livet av mig under ett flertal tillfällen. Under en vecka blev jag dödsförklarad hela 6ggr pga av självmordsförsök som slutade med att jag blev tvångsintagen då jag var risk för mitt eget liv. Psykiatrin är ofta hopplös då de alltid försöker den enkla vägen som är att proppa i en en massa olika piller som i mitt fall hade hemska biverkningar, så jag vägrade till slut äta dem förutom antidepressiva tabletter.

    När man lider av denna sjukdom så lider även ens familj och detta är jättejobbigt för man känner sig som en hemsk belastning som gör att man tänker på att man ska göra omvärlden en tjänst genom att ta sitt liv. Men vi har blivit skapade av en anledning och jag tror inte att självmord är en utväg utan bara mer lidande. Jag lider fortfarande av ångest och depression men har lyckats dämpa det värsta tankarna genom att ventilera mig med att fota ute i lugna miljöer då många av oss med denna sjukdom kan ha problem med folksamlingar.

    När man mår som skit är det viktigt att prata med någon och jag vet att det inte alltid är så att man har någon. Någon som förstår vad man går igenom samt inte dömer en. Man måste lära sig våga prata för jag vet att det är jättejobbigt att öppna sig då man skäms osv. Ni får mer än gärna höra av er till mig så ska jag hjälpa er så gott jag kan och min dröm är att starta en samlingsplats för oss så att vi kan hjälpa varandra med stöd som jag tror vi kan göra så mycket bättre än sjukvården. Så jag ber Er alla att låt oss tillsammans bidra till detta projekt med så lite som 1$ på patreon.com/are3na

    När jag tänker tillbaka på mitt liv så är det ett under att jag ens lever idag och det sista jag vill är att någon annan ska behöva gå igenom samma helvete som jag gått igenom.

     

    Begå*

    Tack för att du skrev detta, tror att många behöver höra detta

    Avatar

    Hej. Jag orkar inte må så här. Jag vet det finns hjälp att få.  Att få hjälp tar tid, jag lider av könsdysfori. Kan inte göra det jag vill. Alla drömmar förblir krossade.

    Samhället tillåter inte ickebinära personer ha könsneutrala personnummer, bli kallad rätt pronomen. Det är fruktansvärt lång väntetid för könsdysfori utrednig. Jag har startat min utredning, måste byta utredningsteam, men de ställer så dumma frågor och tar inte en seriöst. Måste jag uppreppa saker på gång och på gång!

    Jag vill bara fly från min egen kropp! Hur kan jag fly från något jag sitter fast i?!!!

    Vårdcentralen hjälper inte mig! De säger ”Detta är vårdscentralen vi tar inte emot såna här ärenden”! Jag var tvungen säga hur självmordsbelägen jag va!!

    Ingen förstår mig!!

    Jag sitter och känner mig yr, hjärtat dunkar rekordfart, svårt andas..

    När det gäller HBTQ+ personer så finns väldigt lite hjälp. Specielt för Q+ personer.

    Jag är 20 år, men livet känns över fast den bara har börjat.

    Jag orkar inte må så här! Jag har verkligen försökt skaffa hjälp! Men när lagen inte ens räcker till… Vad ska man göra då?

    Att begå självmord är mycket vanligt. Det är inget att hymla om. Så ta inte bort detta inlägg moderatorer.

    Jag har personligen aldrig försökt ta liver av mig eller haft den tanken.

    Men flera av mina vänner hat begått självmord i ren vanmakt, under en panikattack, av depression eller pga att de inte fått hjälp i tid.

    Jag har själv GAD, panikångest och nu utmattningsyndrom.

    Det är verkligen det värsta jag varit med om.

    Jag kan ta panikångest och GAD. Har levt med det så länge och ändå fungerat ”normalt”.

    Men när kroppen kraschar då blir panikångesten 1000*värre.

    Rädd för vad som pågår med min kropp.

    Hjärtat krånglar, benen bär inte, det känns som om jag sprungit ett maraton bara av att gå 10 meter.

    Jag som alltid tränat, jobbat, haft 100 bollar i luften, skrattat, skämtat. Nu fånge i en kropp med full panik.

    Nu har jag får dödsångest också. Något jag aldrig lidit av förut.

    Jag är inte rädd för att dö knall fall. Min rädsla är att dö ifrån  min man som skulle bli helt förstörd av sorg.

    Eller att jag skulle få en stroke och bli en grönsak.

    Har aldrig haft denna rädsla förr.

    Självmord gör så oerhört ont för familj och vänner. Jag vet.

    När någon man älskar väljer att ta sitt liv lämnas vi med så många frågor i sorgen.

    Frågor och skuldkänslor. Varför såg jag inte signalerna? Vad kunde jag ha gjort? Hur mådde hen sina sista timmar i livet? Varför?

    Det finns hjälp. Ge inte upp. Självmord är definitivt. Många begår självmord i affekt.

    Många som överlevt ett självmordsförsök är tacksamma över att de lever idag.

    Det måste talas mer om självmord i alla åldrar.

    Allt är så tabu ännu idag år 2018. Psykisk ohälsa -Nej sådant talar vi inte högt om tyst så finns det inte…

    Själv är jag och harvalltid varit öppen med min GAD och panikångest och mötts av repliker som -Du?!Det skulle jag aldrig kunna gissa, du som är så kvick, omtyckt, glad och stark.

    Stark…jo tack.

    Man är inte svag för att man mår dåligt psykiskt. Man har varit stsrk för länge.

    Mina panikattacker skulle få många att ligga på knä och vråla.

    Återigen, självmord. Välj inte den vägen snälla.

    Det finns hjälp, det finns en ljusning.

    Och du är aldrig ensam.

     

     

     

     

Visar 5 inlägg - 1 till 5 (av 5 totalt)
4

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.