Snart slut?

[Yellow Qyhyni]

Jag kommer ta livet av mig. Jag är självmordsbenägen. Det känns hemskt att erkänna, men jag behöver det för att komma vidare.

Att ta självmord, för mig, är det bästa valet jag har. Jag bryr mig inte om mina föräldrar blir ledsna eller nått, jag bryr mig inte. Det känns som att gärna vela köpa något, eller inte ha druckit vatten på flera dagar, så mycket vill jag dö. Min första plan va efter jag fyllde 16, och när det känndes för långt bort den 20e september detta år. Nu känns det för länge.

Jag vet inte om jag borde rymma hemifrån och bara svälta ihjäl i skogen nånstans eller blöda ihjäl i badkaret men jag kommer göra något. Snart. Jag orkar inte mer.

[Olive Hibohe]

Fina Yellow Qyhyni, jag hör dig! Ingen ska behöva ha det så svårt att den inte orkar längre. Vill du berätta lite om varför du känner som du gör?

När jag var i tonåren mådde jag fruktansvärt dåligt i perioder och skadade mig själv när det var som värst. Planerade ofta självmord och för mig då innebar döden att få frid i själen och att slippa ångesten. Att bara få slippa.

Jag har hittat ut ur mörkret genom att prata öppet med andra människor (de som jag känner kan lyssna). Jag försöker även sova, äta och ha rutiner för återhämtning. Det har hjälpt mig.

Hur tänker du när du ser döden framför dig? Är döden ett slut eller ser du en början på något nytt?

Vill du berätta lite hur du har det idag? Jag finns här! Stor kram!