Snälla kan någon se detta, jag orkar inte mer.

Jag orkar seriöst inte mer. Allt rasar, det går åt helvete i skolan som det alltid gjort för mig. Käkar medicin mot adhd för kunna passa in.
Jag har ingen att vända mig till och då menar jag verkligen ingen. Alla mina vänner har tryckt bort mina rop på hjälp. Det blev liksom för mycket i deras händer. För mina problem är inte lätta direkt. Ibland tror jag att jag är omöjlig att hjälpa för den där ihållande tanken om att avsluta allt, bara lämna allt bakom ekar i huvudet på mig. Jag orkar inte låtsas att allt är bra längre för det är inte bra.

pendlar hela tiden mellan ljust och mörkt och det tycks bara bli mörkare. Faller längre och längre ner i ett stort jävla hål.

finns inget jag kan greppa tag i för att ta mig upp.

Så bra att du skriver här när du mår så <3 Har du någon familj att prata med? Kontakt på psykiatrin? Psykolog? Jag själv har tagit hjälp via en psykolog på Mindler, det hjälper verkligen mig att få hjälp att sätta ord på allt och reda ut varför det känns som det gör. Orka kämpa lite till!

Vännen, ring eller chatta med Minds självmordslinjen om det är akut! <3

Allt gott till dig

Ingen i min familj förstår, jag har en kontakt på bup men det hjälper inte. Jag tror inte att jag är menad att må bra. Eller att nånsin ta mig upp det här hålet. Jag har ingen ork. Jag orkar verkligen inte mer.

Du skriver här ,så du har redan tagit ett kliv framåt och bett om hjälp.Bra! Fortsätt så ,för det finns ingen människa som kan klara av alla mörka demoner i livet ensam.Vi behöver be om, och ta hjälp när gruvan närmar sig,så är det bara.Och ingen ide att låtsas längre.

Du är inte ensam om att känna som du gör.Nej jag vet,det hjälper inte dig just nu men jag undrar..Finns det något,bara något något litet strå som du kan ta tag i? Tänk.

Du säger att familjen inte förstår.Det känner jag igen,men i mitt fall för att jag inte haft orken,tilliten och vågat berätta hur jag verkligen mår. I ditt fall kan det vara annorlunda så klart ,men då finns det forum (som det här) där du kan skriva och där du inte är ensam om dina tankar och din hopplöshet.

Om ingen i din närhet förstår så skriv här.Vi är många som lyssnar.

 

tack för du delar med dig. Jag har nästan exakt samma situation. Jag är helt ensam och studerar i en klass där jag inte alls passar in och det är de enda människorna jag har i den här nya staden. Jag är utanför, som jag har varit ända sen lågstadiet. Och nu är det universitet. Jag har turen att ja studerar något praktiskt och som jag gillar. För mig var det också så i gymnasiet som du beskrev. Jag dog inombords för jag inte kunde studera eller var lika bra som de andra även fast ja köttade med adhd medicin. Mitt fokus blev istället gaming vilket jag blev mycket bättre på… haha.Jag slutade ta medicinen slutet av gymnasiet och kan säga att livet blev mycket bättre. Jag fick min riktiga personlighet och jag fick vara mig själv istället för att vara helt ”normal”. Jag fick mer vänner och jag hittade mig själv via saker jag upptäckt och etc. Men nu är jag deprimerad för jag är ensam och för jag absolut inte passar in och inte har struktur i livet. Hör av dig, för jag tror verkligen ja vet hur du känner <3

Anonym skrev:

Jag orkar seriöst inte mer. Allt rasar, det går åt helvete i skolan som det alltid gjort för mig. Käkar medicin mot adhd för kunna passa in. Jag har ingen att vända mig till och då menar jag verkligen ingen. Alla mina vänner har tryckt bort mina rop på hjälp. Det blev liksom för mycket i deras händer. För mina problem är inte lätta direkt. Ibland tror jag att jag är omöjlig att hjälpa för den där ihållande tanken om att avsluta allt, bara lämna allt bakom ekar i huvudet på mig. Jag orkar inte låtsas att allt är bra längre för det är inte bra. pendlar hela tiden mellan ljust och mörkt och det tycks bara bli mörkare. Faller längre och längre ner i ett stort jävla hål. finns inget jag kan greppa tag i för att ta mig upp.

Försök bara att ta dig igenom skolan så gått det går, går alltid att gå om ett år om allt går helt åt helvete. Försök hitta någon praktisk utbildning där du får jobba med kroppen, det passar mer en person som har svår adhd. Va inte så hård mot dig själv. Inte ditt fel att du har adhd. Gör bara så gott du kan så får det duga.

[Indigo Vutaqy]

Vilken skola går du? Gymnsium, grundskola eller universitet? Är det gymnasium kanske du skulle kunna försöka byta linje? Eller gå klart gymnasiet på folkhögskola istället?

Oavsett om du går kvar eller byter studieform, så tycker jag att du ska försöka ta hjälp att strukturera dina studier med hjälp av en studievägledare eller kanske ta hjälp av en kurator på skolan?

Om du känner att du inte får gehör från vänner, så kan du iallafall lätta på hjärtat här på mind forum? Berätta vad du känner så kommer du få stöttning av många vänliga själar här.