Självmordstankar

Jag vet inte hur länge till jag orkar med det här. Självskadebeteende har jag haft i flera år o det blir bara värre och värre. Tänker på att ta mitt liv varje dag och har även planer för det. Egentligen tror jag inte att jag vill dö men jag orkar heller inte leva. Tar antidepressiva men det hjälper inte och det känns inte som att mina föräldrar förstår.
Snälla kan någon svara på detta det känns som om ingen lyssnar på mig och att ingen bryr sig

Jag lyssnar och jag förstår dig. Jag bryr mig. Jag bryr mig eftersom att jag vet hur du mår då jag också mår så dåligt. Jag vill också bara dö men egentligen inte? Jag menar visst har vi nått bra NÅGON gång? Vad är det som säger att det inte kan bli så igen? MEN ja, då dyker frågan upp ”är det värt att vänta på att må bra någon dag?”. Det är omöjligt att svara på. Vem vet, tänk om vi är miljonärer om en vecka? Tänk om vi är med om en Alieninvasion imorgon? Ska vi missa detta? Troligtvis händer inget intressant imorgon, men varför har vi så bråttom härifrån? Döden går ingenstans. Den kommer komma en dag, så vi behöver inte skynda oss mot den. Den har ej glömt oss.

livet gör ont som SATAN, men det är nog så det ska vara… ”sociala medier” har fått oss att tro att det borde vara på ett annat sätt. Men genom alla tider har människan lidit och mått skit. Vi har drabbats av missväxt, frusit igen, dött av pesten, svultit ihjäl, drabbats av naturkatastrofer osv. Vi ska må piss och ibland kanske lite bättre.

 

kram