Hem > Forum > Depression > Ser aldrig ljuset!

Ser aldrig ljuset!

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1
  • Jag har aldrig känt mej här och nu…..som barn på 60 och 70 talet berättade jag för min mamma min känsla av overklighet att jag inte kände mej närvarande att jag befann mej i en bubbla!Blev tillsagd att aldrig prata om sådana saker och uppläxad som jag blev berättade jag aldrig igen vilket utanförskap jag tillhörde….jag kan gråta ….bli arg….slåss och bli kall kall kall…..jag finns inte jag bara tramsar med i det folk kallar liv…..varför är det så här?

     

    Hej!
    Jag är ledsen att du blev tillrättavisad på det sättet du blev av din mamma, det hon gjorde var ju faktiskt att lägga skam och förminska dina känslor. På den tiden var det nog mindre accepterat att uttrycka känslor om mental ohälsa, även om det aldrig är okej att be någon att INTE uttrycka sig. Det kommer bara leda till ännu mer lidande.

    Att du väljer att tala ut nu är så väldigt modigt, och det första steget till att du ska få må bättre. Det är jätteviktigt att kunna sätta ord på hur en känner. Och det låter som att du mår väldigt dåligt.

    Det finns hjälp att få. Livet behöver inte kännas så som det gör för dig just nu, det behöver inte vara så här! Hur skulle det kännas för dig att söka hjälp för ditt mående? Jag tror att du skulle må bra av att prata med en psykolog eller terapeut, det finns oerhört mycket hjälp att få hos dem. Nyckeln är att prata, det tror jag verkligen. Du har lagt på locket under en lång tid låter det som, och ibland behöver man bara lätta på trycket för att inte koka över.

    Ta hand om dig. <3

Visar 2 inlägg - 1 till 2 (av 2 totalt)
1

Du måste vara inloggad för att svara på denna tråd.