Hej!
Jag är ledsen att du blev tillrättavisad på det sättet du blev av din mamma, det hon gjorde var ju faktiskt att lägga skam och förminska dina känslor. På den tiden var det nog mindre accepterat att uttrycka känslor om mental ohälsa, även om det aldrig är okej att be någon att INTE uttrycka sig. Det kommer bara leda till ännu mer lidande.
Att du väljer att tala ut nu är så väldigt modigt, och det första steget till att du ska få må bättre. Det är jätteviktigt att kunna sätta ord på hur en känner. Och det låter som att du mår väldigt dåligt.
Det finns hjälp att få. Livet behöver inte kännas så som det gör för dig just nu, det behöver inte vara så här! Hur skulle det kännas för dig att söka hjälp för ditt mående? Jag tror att du skulle må bra av att prata med en psykolog eller terapeut, det finns oerhört mycket hjälp att få hos dem. Nyckeln är att prata, det tror jag verkligen. Du har lagt på locket under en lång tid låter det som, och ibland behöver man bara lätta på trycket för att inte koka över.
Ta hand om dig. <3
