Rätten att få leva

[Pink Gipetu]

Jag har två barn som gjort att jag orkat överleva. Nu är dom stora och klarar sig själv.
Jag har klarat mig själv i så många år. Jag är så sliten inuti, ensamheten, hopplösheten och sorgen äter upp mig.
Jag försöker hålla igång så mycket som möjligt, men sorgen och tankarna ger mig ingen chans.
Jag fixar åt alla andra och önskar att någon fixade något litet åt mig. Men jag vet att det inte kommer att hända. Jag är så trött inuti.

[Olive Hufuvi]

Jag känner igen din livströtthet. Även om jag inte själv fostrat barn. Med allt vad det innebär att ställa sina egna behov åt sidan.

Och så livet som ger en sorger med tiden. Det har jag lärt mig detta senaste år när min mor gick bort. Dessutom blir man inte yngre eller friskare heller. Lager på lager. Om man under lång tid tryckt undan sig själv, är det ingen quick-fix. Jag tror du behöver ge ditt själv tid att hitta nya vägar, och kanske ta hjälp på den vägen?

Vet dina närstående om hur du mår och känner kring att någon skulle fixa något för DIG?

[Pink Gipetu]

Tack för ditt svar

Det är lite komplext, då jag har ett jobb där jag jobbar hårt men exkluderas i gemenskapen och sedan en tid tillbaka blivit God Man åt min storasyster som håller på (är) att bli dement… Dessutom så blev sonen arbetslös….

Det har varit tufft och är tufft. Mina barn vet ju hur jag är och förstår nog en hel del.

Det har varit och är ensamt.

Jag söker mig utåt och försöker hitta nya vänner, men det kommer ta tid och jag är tveksam till att jag klarar det.

De mörka känslorna/tankarna kommer ofta, känslan att kanske inte ha rätt att leva och att det kanske inte är meningsfullt. Att jämnt överleva är ju inte att leva.

[Red Qaqeni]

Har känt något liknande ensamhet trots familj saknat vänner tills jag en dag tänkte om det fanns något jag gillar att göra och sjunga började sjunga med tiden fick jag mycket kontakt och vänner och dottern och jag har också en fin kontakt men vännerna jag fått mu betyder mycket och ger mig glädje. Så kan du hitta en aktivitet ?

[Pink Gipetu]

Jag har lärt mig att jag inte duger till något. Att jag alltid är sämst, jag kan ingenting vill ingenting, orkar ingenting.
Det är för svårt att komma igång, allt är så ingrott.