För ett år sedan hade depressionen blivit så djup att jag blev inlagd på psyket mot min vilja. Jag var där i en hel månad. Den längsta och jobbigaste månaden i hela mitt liv. När kom dit kändes allt bara mer hopplöst. Jag var rädd, mer ångest än jag någonsin haft och jag skämdes för att familjen, vänner och kollegor skulle när som helst få reda på detta.
Jag var helt säker på att jag aldrig skulle komma därifrån.
I ett års tid har jag haft regelbunden kontakt med psykiatrin. Men problemet är att jag inte helt vågar säga som det är till dom om mitt mående eftersom jag är rädd att tvångsvårdas igen.
